I går eftermiddag presenterades vad som kan kallas för en unik svensk operaskatt – Svenska operaarior mellan 1874 – 2009. Det är en referensgrupp, som under ledning av redaktören Karin Heurling har valt ut 147 arior från 89 operor och av 54 kompositörer.
Av detta urval presenterade sångklassen på Musikhögskolan i Malmö tjugo arior under gårdagens foajékonsert på Malmö Opera.
Lördagsgodis på Malmö Opera blev en musikalisk upplevelse inte utan höjdpunkter, men jag förstår ju nu varför svenska operaarior inte är vanligt förekommande ens på svenska operascener, dock med några lysande undantag till exempel Helena Munktell´s ”Firtenze” och Anders Nilsson´s ”Zara”, från 1898 respektive 2007! Men visst är det ett stycke kulturhistoria och ett viktigt sådant.
Ingen skugga må falla på sångarnas presentation och framförande,eller urvalet, men med några undantag var det inte musik som tog sig till mitt hjärta. Det var rakt över helt utmärkta prestationer och inte minst av Conny Antonov´s ackompanjemang är värt att notera.
Bland pärlorna noterade jag först och främst ariorna från Helena Munktell´s opera ”Firenze” med uppskattat sång av Helena Magnusson och John Löfgren. Att Helena Magnusson är en utmärkt sopran visste jag ju innan dagens konsert, men John Löfgren gjorde också mycket bra ifrån sig och det kan säkert bli något stort av honom.
En annan sångare som vanligt imponerade var barytonisten Sebastian Durán, som jag upplever går från klarhet till klarhet, så också denna eftermiddag. Han är som klippt och skuren för just arian från Zarah såväl kroppsligt som sångligt.
Tenoren Valentin Lundin gjorde också en fin insats i sin aria från den första svenska operan Den bergtagna av Ivar Hallström även om det inte är ett parti som ligger naturligt för honom.
Helena Magnusson återkom med ett bravurnummer från Rosenbergs Marionetterna, Columbinas aria. Det betraktar jag som eftermiddagens bästa kvinnliga inslag.
Du kan läsa mer om programmet i mitt tidigare inlägg som du hittar här.