Savages

Savages, Linnétältet
13 augusti 2015
Betyg: 3

Avgrundsvrål, frammanade ur en mörk dimma. Suggestiv brutalitet. I sina mest brutala stunder är det bra sammanfattningar av deras stundom karga, stundom noir-doftande musik.

“It’s too fucking early,” säger Jehnny Beth en bit in i spelningen. Postpunkbandet från London, som inleder årets program inne på Slottsskogen, förtjänar egentligen en helt annan speltid. Varför inte avsluta kvällen på samma scen när mörkret lagt sig över festivalområdet? Det hade varit en ultimat inramning. Men många har tagit sig till scenen och — givetvis — bjuder de in till en rasande spelning med pulserande basgångar och massor med energi.

De androgyna bandmedlemmarna är helt klädda i fashionabelt svart och Jehnny Beth, den karismatiska frontfiguren, rör sig som om hon vore i trans på scen. De inleder aggressivt med Strife och City’s Full från 2013 års debutalbum. Silence Yourself tillhör fortfarande de senaste årens starkaste postpunk-influerade album. Spelningen på Way Out West minskar knappast förväntningarna på deras kommande andragiv. Det finns genomgående ett budskap — eller kanske snarare en känsla av politiskt förtryck — och de kanaliserar och hämtar kraft ur den ilskan för att hålla energin uppe och gå på knock-out i låt efter låt. När Jehnny Beth sjunger textraden “love is the answer” i en av de nya låtarna känns det allt annat än kärleksfullt, men du rycks definitivt med.

Savages står på randen att följa upp sitt utmärkta debutalbum Silence Yourself från 2013. Nu står det klart att den postpunk-influerade kvartetten återvänder till Way Out West. Senast de spelade där var 2012. Även Kleerup, Call Me och Hey Elbow är klara för festivalen som äger rum mellan den 13 och den 15 augusti. Så här skriver festivalen i ett pressmeddelande:

SAVAGES

Apokalypsens främsta ryttare låter marken skälva när de taktfasta hovarna slår i backen. Savages är avantgardet klätt i svart och beväpnade med vitt brus, mörk rundgång och spottande sång. Savages är i princip allt vi behöver för framtiden.

Kvartetten från London satte bollen i rullning för fyra år sedan och har sedan dess släppt en fantastisk fullängdare och turnerat världen över. 2013 gästade de Stockholm och knockade publiken omedelbart. I år möter vi mörkret men ledsagas av ljuset, i Slottsskogen på Way Out West.

KLEERUP

Med With Every Heartbeat vann han över världen. Robyn sjöng, Kleerup målade kulissen. Fullständig knockout satt till en stadig elektrisk puls som snabbt föll in i takt med våra hjärtan. Kleerup är en knytpunkt i svensk popmusikhistoria och skapar gång på gång musikaliska väsen som vi blir återkommande förälskade i.

Elektrokungen Kleerup har en historia som sträcker sig längre tillbaka än debuten 2008, även om det var den som exploderade och välte omkull folk på Europas dansgolv. Stadiga beats som placerade sig rakt i solar plexus uppmixat med vokalister som förvandlade regn och tårar till vin. Sedan dess har han komponerat musiken till en uppsättning av Harry Martinssons Aniara, gjort musik med Me & My Army och förra året dök Grammisnominerade minialbumet As If We Never Won upp. I augusti styr han ett av Stay Out Wests klubbgolv. Allting gott.

CALL ME

Känns som att vi är löjligt bortskämda med svensk musik som förflyttar berg. Call Me är senast i gänget som tvingar upp stämningen med sparsmakade beats och en iskall röst som berör ända in på bara skinnet.

Call Me är Anna Nordenströms musikaliska fordon som hon tagit från Värmland till Stockholm via Göteborg. Tillsammans med producenten Ilon Vejde (Palpitation) har hon på det hyllade debutalbumet A Sort of Company skapat en elektronisk ljudvägg med en av de skönaste sångstämmor vi hört denna sida 10-talet.

HEY ELBOW

Säg postpunktrio och bandet som borde dyka upp i huvudet är Hey Elbow. För vad de skapat är så bra att annat försvinner under lyssnande och hamnar i periferin. Stökigt, blåsigt och omfamnande – Hey Elbow regerar på en egen tron i ett eget land.

Julia Ringdahl, Ellen Pettersson och Liam Amner har kokat ihop Hey Elbow under bara två år men destillatet är ack så underbart fint. Ett fat distorsion, ett famntag reverb, ett skålpund avantgardistisk pop och resultatet blir Every Other. Ett debutalbum som borde få alla som gillar musik att införskaffa ett exemplar. Gör det och upplev snart live på ett Stay Out West nära dig.