Brittiska The KVB har levererat sin hypnotiska blandning av post punk och shoegaze sedan 2010, först som ett soloprojekt, sedan som en duo. Förra året fick bandet kontakt med Anton Newcombe, mest känd som sångare i The Brian Jonestown Massacre, mindre känd som drivkraften bakom det fantastiska skivbolaget A Records. Den andra juni släpps Out of Body, den första skiva som The KVB spelat in för A Records. Kulturbloggen ringde upp duon inför skivsläppet.
The KVB har ett väldigt speciellt sound, en unik stil, är det någonting som ni medvetet skapat eller råkade det bara bli så?
Nick Wood: Jag tror att det bara råkade bli så. Jag hade spelat gitarr länge, sedan jag var runt tolv, och så började jag bli mer intresserad av maskiner, av synthar och elektronisk musik. När jag började göra musik som The KVB så var jag med i två olika band, hade spelat med dem i ungefär fem år. Och musiken jag då gjorde med The KVB var en naturlig utveckling av det, lite som en kombination av de två banden.
Kat Day: Jag har aldrig spelat i något band tidigare, så för mig var det inget sånt. Jag hade aldrig några planer på att vara med i ett band. Visst, jag har spelat musik länge, sedan jag var runt fyra år, olika instrument till och från, mest keyboard som jag spelar i The KVB. Det var mest en slump, när Nick behövde någon att spela med så tänkte jag visst, varför inte. Och jag är väldigt glad att jag gjorde det! Men jag hade aldrig trott att jag skulle stå på scen, jag är alldeles för blyg. Jag är inte lika blyg fortfarande, men det märks ibland, som när vi spelade i Melbourne inför mer än tvåtusen personer.
Just det, ni turnerade i Australien förra året som förband till The Brian Jonestown Massacre, hur var det?
Nick: Jag tycker att det gick bra…
Kat: Kanske gjorde det det för att vi är ganska annorlunda, något helt annat än Brian Jonestown Massacre. Publiken verkade verkligen gilla oss.
Nick: Ja, verkligen. Vi fick över dem till vår sida, trots att de flesta där inte kände till oss innan de såg oss spela.
Ni har turnerat ganska mycket de senaste åren, i bland annat Europa, Australien, och Ryssland. Vart har det varit roligast att spela?
Kat: Innan vi åkte till Australien så spelade vi i Ukraina, det var kul, verkligen annorlunda. Det är lite samma sak som när vi spelade i Ryssland, det märks att de inte är så bortskämda med konserter. Det blir en grej, någonting stort som händer. Annars tror jag att min favoritkonsert var när vi var i Padova i Italien. Vi spelade i ett gammalt slott, och det var en väldigt speciell stämning, med visuals som projicerades på slottsväggarna och ljudet som blev av att spela i ett slott, all reverb som platsen skapade.
Era visuals verkar vara en viktig del av er liveshow, och av hela The KVB. Som jag förstår det var en av anledningarna till att du gick med i The KVB att du skulle göra visuals till spelningarna?
Kat: Ja, så var det. Jag är väldigt intresserad av det visuella, av hur något som egentligen bara är ljus — som projektioner och film — kan få en så fysisk effekt. Att det kan kännas så mycket, nästan som att man smeker skärmen. Egentligen är det ju bara ljus som kommer från skärmarna, men det kan kännas väldigt fysiskt. Tillsammans med musiken försöker vi skapa något som är nästan meditativt, att man sugs in i det, slukas av det. Det är därför bilderna och bildspråket jag använder är så öppet, jag använder saker jag filmat men manipulerar och förändrar filmen så att det blir nästan abstrakt. Det ska vara öppet för tolkning. Det blir lite som ett modernt Rorscharch-test, man kan tolka in vad som helst i bilderna. Det är lite som med våra texter, vi gör medvetet så att texterna är svåra att höra, så att man kan tolka in vad som helst. Allt för att skapa den där effekten, för att få publiken att verkligen uppslukas av upplevelsen.
Nästa vecka släpper ni EP-skivan Out of Body, hur var det att spela in den?
Kat: Det var väldigt annorlunda från allt vi gjort tidigare. Det är första gången som vi spelade in något utanför vårt sovrum.
Nick: Och det var första gången som vi spelade in med någon annan. Vi arbetade med Anton Newcombes studiotekniker Fabien Leseure, han hjälpte till att producera skivan. Vi hade alla låtar klara innan, som färdiginspelade demos, så det handlade mest om att spela in dem igen och försöka utveckla dem.
Kat: Och det blev ganska annorlunda. Vi arbetade mycket mer med de olika delarna, gjorde om dem och fixade med dem. Det var en mycket mer noggrann process. Annars när vi spelar in så brukar vi inte göra så, vi spelar in mer spontant, ändrar inte så mycket. Vi försöker behålla låtarnas naturliga känsla, om man petar i det för mycket så kan man förlora det som gör musiken intressant, den organiska känslan.
Nick: Annars när vi spelar in låtar så handlar det mer om att jamma, leka med instrumenten och hitta stycken, idéer som funkar. Det har varit väldigt intressant att testa något annat. Samarbetet med Antons skivbolag är annorlunda än med de skivbolag vi varit signade till tidigare, där det mest handlade om att vi spelade in saker och så släpptes det på olika bolag. Det här är mycket mer av ett samarbete.
Vad kommer hända nu, efter släppet av Out of Body?
Nick: Vi kommer spela en del, en liten turné i juni och juli. Och vi har redan massor låtar till nästa skiva. Inget är definitivt ännu, men vi kommer arbeta med det, och så får vi se när nästa skiva släpps.