Obskyrt

I dagens artikel blir det dubbelt upp av obskyra band. Först ut är de amerikanska indierockarna i The Fire Theft som ligger bakom den nästan klassiska skivan med samma namn från 2003. Bandet består av tre fjärdedelar av Sunny Day Real Estate och både trummisen och bassisten är eller har varit involverade i Foo Fighters. Mitt tips är att du lyssnar på “Heaven“.

Nästa artist är en av världens främsta jazzbassister – så kanske är hans musikgenre inte världens mest kommersiella! Den kamerunfödde musikern Richard Bona lyckas blanda jazz och traditionell afrikansk musik på ett unikt sätt. Han har även samarbetat med diverse kända namn som bland annat John Legend och Pat Metheny Group. Här kan du se ett youtubeklipp med ett av hans bassolon.

I dagens artikel, som är den tredje med temat obskyra band, ska jag ta upp det brittiska fenomenet Shelleyan Orphan.

De träffades för första gången i Bournemouth 1980 och tog namnet från Pecy Bysshe Shelleys dikt “Spirit of Solitude”. Det första genombrottet kom 1984 då de fick spela på BBC. 1989 var de förband till The Cure på den legendariska “Prayers Tour”.

Vad som utmärker Shelleyan Orphan är den egendomliga blandingen av klassiska stråkinstrument och 80-tals alternativ rock/pop. Ett strålande exempel på det är “Cavalry of Cloud” på debutskivan Helleborine från 1987.

Tidigare i år gjorde de överraskande comeback och släppte sin första skiva, “We Have Everything We Need”, på 17 år.

I denna andra del av artikelserien om mindre kända band som förtjänar större publik kommer ett triss av svenska band att tas upp. Till att börja med kommer det att handla om Blind Dog.

Blind Dog, som tyvärr har splittrats, är ett stoner band som bildades i Halmstad 1996. På sitt CV har de två skivor: “The Last Adventures of Captain Dog” från 2001 och “Captain Dog Rides Again” från 2003. På den sistnämna hittar du låten “Iron Cage” som du bör ha lyssnat på innan du stänger ner det här fönstret. För övrigt kan du ladda hem deras sju sista låtar gratis och helt lagligt från deras hemsida.

Nästa band till rakning är The Scams. De spelar klassisk rock’n’roll som är helt beroendeframkallande. När de spelade på rookiescenen på Hultsfredsfestivalen för ett par år sedan var det som en blixt i en klar himmel. Missa inte för allt i världen (om du bor i Stockholm) när de spelar på Debaser den elfte december. Bästa låten är “Noize, Booze’n Tattooz“.

Den sista artisten som tas upp i det här inlägget får bli Per Egland. Sveriges egna lilla lo-fi poet – tyvärr lite svårtillgänglig men hans myspace släcker törsten för ett tag iallafall.