I går kväll (14/10) upplevde jag nypremiären på Puccini´s ”Madame Butterfly” på Den Kongelige Opera i Köpenhamn. In i det längsta var det oklart om jag skulle få möjlighet att se föreställningen, men sent i fredags eftermiddag fick jag besked om att biljetten var klar.
Minns att jag såg föreställningen i slutet av 2011 och jag minns också att jag inte alls gillade uppsättningen, men eftersom nypremiären innehöll nya sångarnamn på rollistan så var det alldeles självklart att jag inte ville missa föreställningen. Enligt förhandsreklamen skulle Cio-Cio-San sjungas av den kinesiska sopranen Hui He, Pinkerton av den mexikanske tenoren Héctor Sandoval.
Sharpless skulle John Lundgren alternera med Palle Knudsen och som Suzuki skulle Johanne Bock alternera med Elisabeth Halling och Elisabeth Jansson och i övrigt sjöngs de andra partierna av förra omgångens sångare i stort, med undantag för Bonze som på grund av sjukdom sjöngs av den norske basen Magne Fremmerlid, blixtinkallad från Nasjonaloperaen i Oslo, där han kvällen före hade sjungit Capellio i Bellinis version av Romeo och Julia.
Eftermiddagens dirigent var den amerikanske dirigenten Steven Sloane, verksam i Tyskland och som debuterade på Den Kongelige Opera.
Strax innan föreställningen började fick jag klart för mig att det var Maria Luigia Borsi , som var eftermiddagens Cio-Cio-San och då kände jag mig ett ögonblick lurad på konfekten, men det visade sig snart att där hade jag precis så totalt fel som jag kan ha ibland.
Redan när dirigenten slog in orkestern hörde jag att detta skulle bli en bra operaupplevelse. Det blev det också. Det är en av de vackraste uppsättningarna som jag har upplevt åtminstone i år och till denna upplevelse kan jag tacka de utomordentliga solistinsatserna där jag framförallt njöt av John Lundgrens utomordentliga tolkning av Sharpless. Det var både sångligt och sceniskt en mycket fin debut i rollen. Héctor Sandoval, som jag har upplevt tidigare, som Cavaradossi, på Kungliga Operan i Stockholm svarade för en utomordentligt fin insats från början till slut och det går helt enkelt att konstatera att partiet som Pinkerton passar honom som hand i handske. Honom vill jag gärna höra mer av även fortsättningsvis.
På den manliga sidan svarade övriga tre herrar Magne Fremmerlid, som Bonze, Hans Lawaetz, som Yamadori, för utmärkta insatser, men bäst av dessa tre herrar var onekligen vår egen Bengt-Ola Morgny, som sjöng partiet som Goro, äktenskapsmäklaren, som alltid har ett erbjudande till hands. Även övriga herrar och damer, i de mindre rollerna gjorde bra ifrån sig och flera av dem sjunger ju till vardags i operakören som också gjorde en utmärkt insats, men det är ju på intet sätt något ovanligt. Tvärtom!
I rollen som Cio-Cio-San hörde vi den italienska sopranen Maria Luigia Borsi, som tillsammans med Johanne Bock, som Suzuki, gjorde en mycket stark insats så väl sångligt som sceniskt. För undvikande av missförstånd vill jag särskilt påpeka att jag inte anser att Maria Luigia Borsi, gjorde någon dålig insats varken sångligt eller sceniskt och hennes Pinkerton, en annan italienare, Antonio Palumbi, inte heller gjorde någon dålig insats, men Palumbi var inte särskilt trovärdig som Pinkerton, men helt avgörande för mitt intryck från gårdagens nypremiär blir att Héctor Sandoval gick bättre ihop med gårdagens Cio-Cio-San. Till min positiva upplevelse bidrog också Johanne Bock som kompletterade Maria Luigia Borsi helt utmärkt och det är ju precis så det skall vara.
Att dagens operaupplevelse skilde sig så markant från min förra upplevelse har jag mycket svårt att förklara, men att det var en mycket stor skillnad viker jag inte en tum från. Själv tror jag att upplevelse blev så mycket bättre först och främst handlar om de utmärkta solistinsatserna av Héctor Sandoval, John Lundgren och Johanne Bock. Till detta skall du lägga utmärkta insatser av orkestern under ledning av Steven Sloane och inte minst Den Kongelige Operakör, men den fantastiskt vackra och ändamålsenliga scenografi och kostymdesignen av Christian Fiedländer respektive Pernille Egeskov bidrog givetvis också till den starka och fina operaupplevelsen.
Det återstår nitton föreställningar och jag kommer att göra mitt yttersta för att få möjlighet att uppleva föreställningen åtminstone en gång till.
Produktionsteam
Dirigent: Steven Sloane
Regissör: Lars Kaalund ved Ida Elling Magnus
Scenografi: Christian Friedländer
Kostymdesign: Pernille Egeskov
Ljusdesign: Ulrik Gad
Medverkande
Cho-Cho-San – Maria Luigia Borsi
Pinkerton – Héctor Sandoval
Sharpless – John Lundgren
Suzuki – Johanne Bock
Goro – Bengt-Ola Morgny
Onkel Bonze – Magne Fremmerlid
Kate Pinkerton – Elisabeth Halling
med flera