I går kväll (29/10) avgjordes sångtävlingen OVIS-rösten i församlingshemmet i S:t Pauli här i Malmö. Det är ett årligt återkommande arrangemang sedan många år tillbaka och i år deltog fem kvalificerade aspiranter.
Det var fyra unga damer och en ung man med en genomsnittsålder på 25 år med två mezzosopraner, två sopraner och en tenor. Ett par av deltagarna har även tidigare ställt upp i sångtävlingen, nämligen Maria Carlsson och Marcus Birgersson. Maria Carlsson studerar på Musikhögskolan i Malmö, medan Marcus Birgersson har börjat på Operaakademiet i Köpenhamn.
Bland övriga deltagare märktes en omskolad violinist Amelia Jakobsson Boyarsky som hade tagit upp sin sångdröm och yngste deltagaren hette Caroline Ottocan, som jag är beredd att beteckna som en sensation, särskilt om man betänker att hon endast hade fyllt 18 år. Mathilda Ahnell, som har gått ut Operahögskolan i Stockholm var ju tveklöst den tävlande som hade kommit längst såväl sångligt som sceniskt.
Tävlingen gick till så att varje tävlande fick sjunga två nummer var och när tävlingen var klar så fick vi dessutom ett extranummer från var och en.
Deltagarna hade anmält sig på OVIS hemsida och sedan hade en jury valt ut de bästa sångarna som tävlade om att vinna OVIS- rösten. De församlade medlemmarna fick sedan rösta fram vinnaren, vilket både var en enkel och svår uppgift.
När siste sångaren hade sjungit sin första aria, så förstod jag att nu har jag lyssnat på kvällens vinnare, men samtidigt var jag mycket imponerad av Caroline Ottocan som sjöng ett av mina älsklingsarior Cherubinos canzonetta, ”Voi, che sapete” ur W A Mozart´s ”Figaros bröllop”.
Andra omgången inleddes av Maria Carlsson med Dalilas aria ”Mon coeur s´ouvre à ta voix” från Camille Saint-Saens ”Samson et Dalila”. En aria som grep tag i mig,och som säkert kan bli bättre med hjälp av åren.
Amelia Jakobsson Boyarsky sjöng ett par arior varav Adrianas aria ”Io son l ´umile ancella” från Cileas ”Adriana Lecouvreur”, som var en fin upplevelse.
Kvällens ende manlige deltagare startade med hertigens aria ”Questa o quella” från Verdi´s ”Rigoletto” och det gick inte så bra som jag hade förväntat mig, men det var kanske ”sångnerverna”, som spökade. Den andra arian ”Spirto Gentil” från Donizetti´s ” La favorita”, som jag nog bedömer är en mycket svårare aria att sjunga, än hans första nummer, klarade Marcus galant.
Det var utan tvekan mycket goda sånginsatser även om jag undrar varför sångarna, särskilt de unga damerna verkar välja mindre kända arior, åtminstone som jag uppfattar det?
När tävlingen var avslutad var det dock ingen som helst tvekan från min sida vem som skulle vinna 2012 – års OVIS-rösten, även om jag tvekade lite mellan Caroline Ottocan, Marcus Birgersson innan jag bestämde mig för att det måste bli Mathilda Ahnell.
Medan rösträkningen pågick fick vi njuta av ytterligare en aria och när Mathilda Ahnell sjöng sitt val, som jag tyvärr inte minns titeln på, så stod det fullkomligt klart att hon var den mest värdige vinnaren, men både Caroline Ottocan och Marcus Birgersson gjorde ett utmärkt avtryck. Den sistnämnde genom att sjunga Jussi´s paradnummer ”Land du välsignade” och hade han sjungit den bland sina tävlingsbidrag, så tror jag att jag hade valt en annan segrare, men tävling är tävling och så skall självklart dessa bidrag bedömas.
Caroline Ottocan´s andra bidrag var ett för mig nästan totalt okänd aria av C W Gluck nämligen Elenas aria ”O del mio dolce ardor” från ”Paride ed Elena”, men det är en aria som åtminstone jag måste lyssna på mer innan den griper tag i mig.
Extranummerna avslutades av Amelia Jakobsson Boyarsky och Maria Carlsson. Den förstnämnde sjöng en av Mimi´s arior från Puccini´s ”La bohème”, tekniskt utan anmärkning, men jag saknade värmen och innerligheten i rösten. Slutnumret som Maria Carlsson sjöng, Schubert´s ”An die musik” var en alldeles utmärkt tolkning och avslutning på en mycket fin och stimulerande musikupplevelse.
Avslutningsvis önskar jag vinnaren och de andra tävlande all lycka i framtiden och hoppas på att få återuppliva er alla i andra sammanhang.