Artist: The War on Drugs
Titel: Lost in the Dream
Betyg: 4
På den åtta timmar långa bussresan från Los Angeles till San Francisco sätter jag på Philadelphia-bandet The War on Drugs tredje fullängdare Lost in the Dream, som följer upp 2008 års Wagonwheel Blues och 2011 års Slave Ambient. Lost in the Dream, med sitt drömska omslag, är ett album som gjort för att ackompanjera det soldimmigt kaliforniska landskapet utanför fönstret; ett album som utsöndrar såväl roadtrip och frihet som reflekterande och eskapism. ”I’ll set my eyes to the wind” sjunger Granduciel på albumets bästa spår, ”but it won’t be easy to live again”.
Musikaliskt är det fortfarande americana med motoriskt drivande trummor; lyssna bara på öppningsspåret Under the Pressure som under sina närmare nio minuter byggs upp och breder ut sig som en motorväg. My Bloody Valentine känns som en lika självklar referenspunkt som Dylan och Springsteen. På förra albumet Slave Ambient låste Adam Granduciel och hans band upp nya dörrar med ett sound som var eteriskt och fullmatat med lager av synthar och effekter. På Lost in the Dream tar de det ett steg vidare, dock är det inte alltid lika framträdande — istället känns det mer subtilt och detaljrikt, och kärnan är Granduciels låtskrivande som nog aldrig varit lika starkt.
På sitt tredje album definierar The War on Drugs sitt sound till perfektion — det känns både nyskapande och klassiskt på samma gång.
Bästa spår: Eyes to the Wind
)