The Assassin
Betyg 3
Svensk biopremiär 15 januari 2016
En film med oändligt vackra bilder, varje bild är som ett fotografiskt konstverk. The Assassin är den film som borde ha spelats in i det ovanliga vidvinkelformatet Ultra Panavision 70 mm som Quentin Tarantinos senaste film, the Hateful Eight är inspelad i och visas upp i på utvalda biografer. Visst är det magnifikt bitvis i Tarantinorullen med det vida formatet över snötäckta vidder. Men det är ändå slöseri med resurser i jämförelse med denna fotomässiga fantastiska film, The Assassin. Här skulle det vida formatet vara helt underbart. Dessa björkskogar, dessa storslagna vyer med berg och en källa som porlande tar sig ned för branten.
Kläderna, kostymerna är minutiöst välgjorda och sidenbroderierna glänser. Det skulle inte förvåna mig om den fick ett pris för alla dräkter, en Oscar för kostym skulle inte vara fel. Den har redan vunnit fina priser, i Cannes fick The Assassin pris för bästa regi.
Filmens handling bygger på en historia nedskriven under Tangdynastin och är ett stilistiskt vackert drama om ära, saknad och tradition med Qi Shu och Chen Chang (Crouching Tiger Hidden Dragon) i de bärande rollerna.
Handlingen utspelar sig i 800-talet i Kina. En tio-årig flicka från en nobel familj blir kidnappad och uppfostras i exil till att bli en skicklig lönnmördare. Hon har tränats och blivit en av de skickligaste svärdsfäktarna någonsin. Hon har dock en svaghet: hon har svårt att mörda blint. Finns det barn med klarar hon inte att döda någon inför barnens ögon.
En dag blir hon hemskickad, hon får ordet att återvända till sitt hemland där hon där hon måste möta sina föräldrars och sina egna minnen och reaktioner. Hon har fått ett svårt uppdrag, hon ska utföra ett hämnduppdrag. Ett uppdrag som tvingar henne att välja mellan att offra mannen hon älskar eller bryta med traditionerna inom en uråldrig order av rättfärdiga mördare.
Som väntat är kampsportsscenerna regisserade vackert och snyggt som dans. Den är så stilistiskt vacker och genomarbetad, men för en icke-kinesiska tittare räcker det inte för att bli högsta betygen. Dramaturgin är svår att få grepp om. Det som drar ned betyget till en trea är att handlingen är inte bara väldigt långsam, den är svår att förstå. Vem är vem av de olika karaktärerna? Kanske bygger den på en för kineser välkänd berättelse där filmtittaren känner till bakgrundshistorien, men för den som inte har denna igenkänning är det lite krångligt att hänga med vem som är vem och varför någon ska dödas.