Bilden har jag ”lånat” av Den exklusive Selskabsklub
Jubileumskonsert med Gitta-Maria Sjöberg och gäster
Operaen i Köpenhamn 20 januari 2013
Regissör: Mette Borg
Pianist: Orsi Faiger
Konferencier: Guido Paevatalu
Tenor: Niels-Jörgen Riis
”Sjöberg-kvartetten”, stråkkvartett med musiker från Det Kongelige Kapel
Mames Babegenush
De Nordiske Spillemaend
I söndags eftermiddag var det Gitta.Maria Sjöbergs 25-års jubileumskonsert på Operaen i Köpenhamn.
Vi firade alltså att det nu är tjugofem år sedan Gitta-Maria debuterade på Gamle Scene i Giacomo Puccini´s opera ”La Bohème” som Mimi. Vid den tidpunkten var inte Gitta-Maria klar med sin utbildning på Operaakademiet, men efter detta inhopp fick hon alltså kontrakt med som det heter Det Kongelige Teater, även om jag personligen föredrar att kalla nuvarande Operaen och Gamle Scene vid Kongens Nytorv för Den Kongelige Opera.
Det var en närmast fullsatt salong som vi fick möta sopranen Gitta-Maria Sjöberg från den lilla byn Sjuntorp i närheten av Trollhättan som i dag tillhör Västra Götalandsregionen. Före jubileumskonserten började noterade jag att det hade kommit en hel busslast från Sjuntorp. Det måste ha blivit en heldag för dessa konsertbesökare eftersom bussen lämnade Holmen en stund efter att konserten hade avslutats.
Själv hade jag kvällen före upplevt nypremiären på Richard Wagners ”Die Walküre” på Kungliga Operan i Stockholm och hade tagit första tåget från kungliga huvudstaden för att hinna till Jubileumskonserten på Operaen i ”Dronningens by”, men resan gick alldeles utmärkt även om den tidiga avresan innebar att jag fick kasta i mig hotellfrukosten innan tåget lämnade centralstationen på utsatt tid.
Bytet till Öresundståget gick också utan några större problem och jag hittade en ledig förvaringsbox på centralstationen i Malmö, vilket ju var nödvändigt eftersom jag inte ville släppa mig bagaget inklusive min bärbara dator intill Operaen.
När jag planerade att jag skulle gå på Gitta-Maria Sjöbergs Jubileumskonsert så tänkte jag inte på att jag hade kunnat åkt med SJ hela vägen, men det gick ju bra så här också och dessutom hade jag inte lust att släpa bagaget fram och tillbaka, vilket jag riskerade om jag inte hade hittat en förvaringsbox på Hovedbanegården.
Inför denna konsert har jag försökt att reda ut när jag hörde Gitta-Maria Sjöberg för första gången, men det har jag tyvärr inte hunnit att klara ut ännu, men jag gjorde mitt första besök på DKT 1995/96 och det enda jag säkert vet är att jag upplevde Gitta-Maria som Arabella 2003, däremot minns jag hennes senaste framträdanden vilket var Nyårsafton på Malmö Opera där jag för övrigt också såg henne i Jenufa förra säsongen. Dessutom upplevde jag henne i ”Lady Macbeth från Mzensk” på GöteborgsOperan förra säsongen.
Sedan har jag ju träffat både henne och hennes man, Matti Borg i vimlet på Malmö Opera, men också på möten med Birgit Nilsson-sällskapet där hon ju sitter i styrelsen.
Jubileumskonserten var indelad i två delar med en mellanliggande paus och konserten presenterades av Guido Paevatalu, som jag ju också känner till, men mest till namnet och för att han är konstnärlig ledare för Drakamöllans Operafestival som äger rum ett par dagar kring midsommar ute på Österlen. Dessutom är han ju chef för ett eget operasällskap Guidopera.
I söndags visade han också prov på att han var en skicklig och charmerande och dansant konferencier.
Gitta-Maria Sjöberg inledde båda delarna i jubileumskonserten med en Dala-koral först ”Den signade dagen” och sedan ”O lol i kullor å ja” och särskilt den sistnämnde gjorde stor succé. I konsertens första del fick vi lyssna till inte mindre än sju operaarior därav en duett ”O, soave fanciulla” tillsammans med den bornländske tenoren Niels Jörgen Riis, som hade en av sina bästa dagar som jag minns det.
Ariorna visade ett verkligt prov på hennes förmåga att hantera sinnesstämningar och växlingar och det framgick tydligt från min plats hur enkelt hon skiftade sinnesstämning och humör inför de olika ariorna från Puccini till Verdi. Gitta-Maria Sjöberg öppnade ju det nya operahuset på Holmen tillsammans med Roberto Alagna i Giuseppe Verdis ”Aida”. På konserten fick vi njuta av hennes version av ”Ritorna vincitor”, en aria som hon sjunger när hon har fått beskedet att hennes älskade Radames skall leda fälttåget mot hennes hemland Etiopien. Det var ett framförande som inte lämnade något i övrigt att önska varken sångmässigt längtan eller dramatik.
Hon sjöng också en av Amelia´s arior från Verdi´s ”Maskeradbalen”, ”Ecco l´orrido campo” en aria som ju också uttrycker en massa känslor vilket hon lyckades med alldeles förträffligt. Den tredje Verdi-arian blev Desdemonas bön ”Ave Maria” ur ”Otello”, men den arian grep inte riktigt tag i mig, åtminstone inte som de övriga hade gjort.
Efter Verdi blev det några arior från Giacomo Puccini`s ”Manon Lescaut”, ”Tosca” och så avslutade hon första konsertdelen med ett par arior feån ”La Bohème” som jag skrev om inledningsvis. Båda ariorna från La Bohème kan väl närmast betraktas som hennes signaturroller.
Andra delen började med Kostelnicka´s aria ”Co chvila” från Leos Janacek´s opera ”Jenufa” sett verk som hon har sjungit dels på Gamle Scene i Köpenhamn dels på Malmö Opera, men i två olika partier. Från ”Jenufa” på Malmö Opera har det för övrigt getts ut en alldeles utmärkt dvd av skivbolaget ”Naxos”. Dessutom sjöng hon Katarina Ismailovas monolog från ”Lady Macbeth från Mzensk” och vi fick också ett smakprov från nästa säsongs Gershwin- opera på Operaen, nämligen ”Porgy Bess”.
I övrigt dominerades andra delen av vad jag tror var Gitta-Maria Sjöbergs personliga musikfavoriter ”Mames Babegenush”, De Nordiske Spillemaend” och ett par stycken av kompositören och maken Matti Borg. Det var sånger som jag varken kände till och alltså inte hade lyssnat på tidigare, men publiken verkade gilla detta inslag. Orsi Faiger ackompanjerade henne med stor inlevelse och pondus vid flygeln
Konserten avslutades med ett par nummer med anknytning till Wien och här passade konferenciern på att ta för sig med både pussar kramar och lite vals. Ett extranummer blev det också och sedan avtackades Gitta-Maria av olika personer på scenen med några flaskor av drickbart innehåll och andra presenter. I raden av gratulanter noterade jag den nye operachefen och ordförande i solistklubben Sten Byriel, som för övrigt också överlämnade ett legat på 25 000 kr och som han särskilt underströk fri från att erlägga skatt på dvs reda pengar till sitt fulla värde.
Publiken avtackade Gitta-Maria med de längsta stående applåderna som jag har upplevt på en operascen och det var sannerligen mycket välförtjänt.