Kultur är en mänsklig rättighet. Det står i en rapport från FN-organet Unesco från 1995. Rapporten menar att kulturen är grunden för all utveckling och därför måste kulturpolitikens uppdrag breddas avsevärt och omfatta frågor som krig och fred, om demokratins förutsättningar och jämställdhet mellan män och kvinnor. Kulturella rättigheter måste numera betraktas som en av de mänskliga rättigheter.
Men hur är det? Jonas Kruse som spelar Sokrates i ”Det omätbara” som hade premiär i Galärparken på fredagskvällen 2 juli frågar:
Varför har vi i Sverige idag inte politiska företrädare – oavsett vilket parti man än pekar på – som på allvar talar för kulturens värde?
Sokrates kritiserade sin samtids förljugenhet. I ”Det omätbara” framför Jonas Kruse en monolog där han via Sokrates sätter fingret på den bluff som den ekonomiska klick av makthavare genomsyrat världen idag med. Föreställningen är också ett manifest för kulturens kraft att förändra. Jonas Kruse som Sokrates tar upp tunga ämnen – men då han är en estradör av stora mått skrattas det friskt också.
Han tar upp hur ojämlika samhällen och stora ekonomiska klyftor inte är till nytta för någon. Jag citerar från föreställningen.
Jag läste en sådan fantastisk bok nyligen, med den långa, underbara titeln ”Jämlikhetsanden – Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen”.
I den här boken skriver de två brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Picket att det är den ekonomiska ojämlikheten i sig själv som är orsak till flera av de svåraste samhällsproblemen. De hävdar att oavsett om man tittar på ohälsa, olika former av missbruk, narkotika missbruk, alkohol missbruk, spelmissbruk, sexmissbruk och så vidare, fetma, undermålig utbildningsnivå, kriminalitet, begränsad social rörlighet – att kunna göra en klassresa – eller helt enkelt bristande tillit människor emellan, så står problemen i direkt relation till ett lands grad av ekonomisk ojämlikhet.
Västvärldens ”magiska lösning” – höjd BNP och växande rikedom – visar sig i Wilkinsons och Pickets studie inte ha någon lindrande effekt.
…
Ju mer ekonomiskt ojämlikt landet är, desto större är problemen, oavsett hur hög landets BNP är. Enda sättet att få ett rikt land att fungera bättre är att aktivt öka den ekonomiska jämlikheten. Poängen är att samtliga invånare förlorar på ekonomisk ojämlikhet, också de som förefallit ha dragit det längsta strået i Vår Herre Gud Faders outgrundliga tombola.
Sokrates/Jonas Kruse frågade publiken: Hur är det? Lyckas jag inspirera er? Eller är det jobbigt?
Av publikens gensvar var det uppenbart att den inte tyckte det var jobbigt. Fast det var inte lättsmält underhållning som presenterades. Genbom att blanda in komedi i sitt sätt att framföra monologen tar vi till oss det han vill säga.
Det är en helt underbar föreställning. Om jag förstått det rätt visas den endast i tre dagar på scenen Under Eken i Galärparken på Djurgården i Stockholm: 2 – 4 juli. Så jag säger: Skynda dig dit.
Jag håller tummarna för att föreställningen får fler visningar.
Ur programmet:
Den nervöse föredragshållaren från monologen Det Osynliga är tillbaka och mest förvånad över det är han nog själv. I Berlusconilandet Italien finns ett ordspråk: ”När du ser din grannes hus stå i ljusan låga, bär då vatten till ditt eget.” Men hur skapar man ett samhälle där det är självklart för alla att istället bära fram vatten till det hus som brinner? Värdet av en sådan medborgaranda måste vara omätbart.
Här har Kulturbloggen en lista på sommarens alla föreställningar på Parkteatern.
Jonas Kruse har en hemsida där du kan se bilder på honom från uppsättningen av ”Det omätbara”.
Fotograf Erik Nilsson
Läs även andra bloggares åsikter om teater, politik, kulturpolitik, Parkteatern, Stockholm, Sokrates, Jämlikhetsanden, Jonas Kruse, Galärparken
