Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Stora känslor i älskad klassiker – Onkel Vanja på Dramaten

by

Begär, svartsjuka, hat, kärlek och den otillfredsställda längtan efter lycka. Det är stora känslor som sätts i rörelse när Hilda Hellwig iscensätter Tjechovs mästerverk om onkel Vanja, Jelena, Astrov, Sonja och alla oss andra som hoppas, längtar och går vilse i drömmar.

Pjäsen utspelar sig på ett ryskt gods under en sommar vid förra sekelskiftet. När den pensionerade professor Serebrjakov, far till Sonja, återvänder med sin unga, bedårande hustru Jelena sätts tillvaron i gungning. Alla blir kära i fel person, lyssnar inte, ser inte. Medan tiden går och sommaren övergår i höst missar de chanserna till lycka

– Det känns härligt att kunna använda hela mitt register och det är en fantastisk utmaning att spela Vanja, säger Tomas Pontén som spelar rollen som Onkel Vanja.

– Onkel Vanja berättar om det nakna, grymma livet: människorna slösar bort sina liv, gör felaktiga val och missar sina chanser. När de väl börjar se är allt redan för sent, säger Hilda Hellwig, regissör.

I rollerna Tomas Pontén, Per Myrberg, Elin Klinga, Julia Dufvenius, Kristina Adolphson, Örjan Ramberg, Rolf Skoglund, Gunnel Lindblom, Göran Martling, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Michael Strix, Methinee Wongtrakoon

Scenografi Jan Lundberg
Kostym Ann-Margret Fyregård
Översättning Lars Kleberg
Ljus Marianne Thallaug Wedset
Peruk och mask Lena Strandmark, Lena Bouic-Wrange

Av: Anton Tjechov
Premiär: 9 oktober, Stora scenen
Regi: Hilda Hellwig

Andra bloggar om: , , , , Andra bloggar om:

Peter Birros "Den ömhet jag är värd" är ett mörkt och poetiskt drama om människor som nått sin botten

by

Efter succéerna Neil Armstrong var aldrig på månen och Arbetarklassens sista hjältar är Peter Birro tillbaka med en nyskriven pjäs på Elverket. Den ömhet jag är värd är ett rått, mörkt och poetiskt drama om människor som nått sin botten.
Precis som i Birros tidigare pjäser finns en stark politisk dimension. Den ömhet jag är värd skildrar ett hårt samhälle där de allra svagaste lämnas i sticket.
– Dagens samhälle har devalverat människovärdet – allt och alla har förvandlats till varor som man kan köpa och sälja. Det finns också ett oerhört förakt för svaghet, säger Peter.

– Pjäsen ska vara som ett stenhårt slag i magen på dem som tittar. Visst är den oerhört brutal, men jag hoppas samtidigt att publiken ska se det ömsinta, det absurda och det komiska. Det är en väldigt personlig pjäs. Just nu berättar den här historien allt jag vill säga om världen, människorna och mig själv. I slutändan är detta en pjäs om människans okränkbarhet, säger Peter Birro.

Den ömhet jag är värd visar på hur sorg, smärta och drogmissbruk går i arv.
– Droger är en väldigt stark metafor för att nå botten. Att ta droger fast man vet att det håller på att ta livet av en är ju en bild för det totala vansinnet. På det sättet är pjäsen ett hallucinatoriskt mardrömsspel, säger Peter Birro.

Idén till Den ömhet jag är värd växte fram i samtal med regissören Stefan Larsson samt skådespelaren Börje Ahlstedt, som tidigare spelat i Birros pjäser. Genom att använda sin erfarenhet från långfilm och teve gav Birro pjäsen en filmisk form där scenerna ”korsklipps” med varandra.

Första pris, premiärbiljetter, i sms-kampanjen där deltagare motiverade vilken ömhet de är värda, gick till ”Den ömhet jag är värd, är den jag aldrig fick” /Stephan. Se övriga bidrag på www.dramaten.se/Dramaten/Forestallningar/Den-omhet-jag-ar-vard/

Den ömhet jag är värd
Av Peter Birro
Urpremiär 26 september på Elverket

I rollerna Börje Ahlstedt, Livia Millhagen, Thomas Hanzon, Ola Rapace, Rebecca Viitala*, Per Burell, Johan Lindell, Kicki Bramberg, Dennis Hansson *, Pelle Heikkilä *
* Praktikanter från Teaterhögskolan i Helsingfors

Regi Stefan Larsson
Scenografi och ljus Jens Sethzman
Kostym Nina Sandström
Peruk och mask Leif Qviström, Sari Nuttunen

Ett samtal mellan Stefan Larsson och Peter Birro om Den ömhet jag är värd:

PS. På bilden överst: Thomas Hanzon, fotograf: Joel Persson

Andra bloggar om: , ,

Être Blessé – being hurt being blessed på Teater Giljotin

by

Jag fick ett mail som jag inte kan annat är vidarebefordra, för jag tycker det är ett bra tips. Om du vill gå på teater i Stockholm:

Jag skulle vilja tipsa om föreställningen Être Blessé – being hurt being blessed på Teater Giljotin i Stockholm!

Holländska Karina Holla är tillbaka i Sverige med en självbiografisk performance. Karina Holla är starkt inspirerad av konstnären Louise Bourgeois liv och konstnärskap vilket går som en röd tråd genom föreställningen. Att vara skadad av livet men välsignad av konsten. En timmes fysisk teater med en utav Europas största performanceartister. Föreställningen ges på engelska. Obs! Spelas endast t.o.m 5 oktober

Karina Holla har utvecklat ett eget scenspråk där hon blandar mim, text, gestaltande, dans och sång i en spännande mix. I Être Blessé får vi följa hennes konstnärliga utveckling som performanceartist som startade i mitten av sextiotalet då hon blev intresserad av den fysiska teatern. Hon tar oss med på en berättande resa genom sina tidigare verk och till en smärtsam barndom. Hennes stora inspirationskällor (t.ex. poeten Anne Sexton, konstnärinnan Louise Bourgeois) gestaltar hon träffsäkert och hennes speciella sceniska ton lämnar ingen oberörd.

Être Blessé är ett konstnärligt möte mellan Karina Holla, Rikard Borggård (kompositör) och Kia Berglund (regissör).

Längd: ca 70 min
Spelas: 12 sept- 5 okt 2008, ons-tors & lör kl. 19.00 samt sön kl. 16.00.
Biljettpris: Ord. 200 kr, stud/pens/arb.lös: 150 kr, under 21: 100 kr, grupp (minst 10 pers) 170 kr/pers.

Performance av och med: Karina Holla
Regi: Karina Holla och Kia Berglund
Kompositör: Rikard Borggård
Scenografi: Youlian Tabakov
Ljusdesign: Anders ”Shorty” Larsson
Producent: Jasmine Wigartz-Göthman

Website: http://www.teatergiljotin.se/

Andra bloggar om: , ,

Bloggen "Baghdad burning" blir teaterpjäs på Södra Teatern

by

Bloggen ”Baghdad burning” blir teaterpjäs på Södra Teatern i Stockholm. Baghdad burning var en av de första bloggarna som slog igenom internationellt.

Bloggaren, en 24-årig tjej Riverbend, bloggade om sig själv och sin familj och sina vänner och vardagslivet i krigszonen Bagdad, om religiöst och politiskt förtryck.

DN berättar:

Det är Marie Persson Hedenius som dramatiserat bloggen. Medverkar gör skådespelaren Aminah Al Fakir Bergman, journalisten Tona Ishaq och Nidhal Fares, tidigare skådespelare på Nationalteatern i Bagdad.

Premiär på Södra teatern den 8 oktober.

Bloggen uppdateras tyvärr inte längre. Den blev en bok också.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Små äktenskapliga brott, snart på Dramaten

by

Den 13:e september har Små äktenskapliga brott med Reine Brynolfsson och Lil Terselius premiär på Dramaten.

Lite information om föreställningen från Dramaten:

Av: Eric-Emmanuel Schmitt
Premiär: 13 september på Lilla scenen
Regi: Eva Dahlman
Författaren Gilles råkar ut för en svår olycka och hamnar i koma. När han vaknar upp med minnesförlust får hans fru en gyllene chans att forma en helt ny man. Men hur mycket av Gilles minne är egentligen utraderat? Och vem manipulerar egentligen vem?

Det är bäddat för ett raffinerat maktspel mellan Reine Brynolfsson och Lil Terselius strävsamma par i denna svarta, humoristiska relationsthriller av succéförfattaren Eric-Emmanuel Schmitt. För ovanlighetens skull är det en pjäs som varken handlar om förälskelsens första gnistor eller kärlekens sista dödsryckningar. I denna pjäs sätter den sylvasse franske filosofen luppen på kärlekens grovarbetare som varje dag kämpar för att leva tillsammans. Vad händer med Romeo och Julia efter 15 års äktenskap och några barn? Kan det vara så att kärleken börjar först när man upphör att vara förälskad?

– Det är väldigt ovanligt med en pjäs som handlar om ett passionerat par i medelåldern. Det är också ovanligt att en kärlekspjäs faktiskt handlar om kärlek: finns den stora kärleken som alla drömmer om? Eller är det bara en konstruktion? De flesta andra kärlekspjäser handlar ofta om andra saker som makt, våld och politik, säger regissören Eva Dahlman.

Sedan filosofiprofessorn Eric-Emmanuel Schmitt slog sig på författarskap i slutet av 1990-talet har han varit en av de mest lästa och spelade franska författarna. Hittills har hans pjäser satts upp i mer än 50 länder världen över. För tre år sedan hade pjäsversionen av bästsäljarromanen Oscar och den rosa tanten Sverigepremiär på Elverket.

Scenografen Lehna Edwall har skapat ett scenrum som ger samma osäkerhetskänsla som pjäsen, där sympatierna hela tiden skiftar mellan makarna i en pendelrörelse mellan smågnabb och fullskaligt krig.

– Eftersom Schmitt är filosof lyfter han fram olika aspekter av relationer och kärlek utan att moralisera. Det är en pjäs med många bottnar och undertoner i gränslandet mellan thriller, drama och relationskomedi. Jag vill att den ska kännas snabb, realistisk och rolig, säger Eva Dahlman.

I rollerna Reine Brynolfsson, Lil Terselius
Översättning Lil Terselius
Scenografi och kostym Lehna Edwall
Ljus Per Jonsson
Peruk och mask EvaMaria Holm

Bilden: Lil Terselius och Reine Brynolfsson
Fotograf: Martina Ivanow Hoogland

Andra bloggar om: , , , ,