Ronja rövardotter
Av Astrid Lindgren
Dramatisering Annina Enckell
Regi Ronny Danielsson
Koreografi Roger Lybeck
Scenografi Martin Chocholousek
Kostym Annsofi Nyberg
Musik Martin Östergren och Mathias Venge
Ljus Hans-Åke Sjöquist
Ljud Simon Mårtensson
Mask Ulrika Ritter
Premiär 20 december på Stora scenen
”Vaffo gör ho på detta vise?”
När Astrid Lindgrens berättelse om Ronja kom på film 1984 och visades på svensk tv spred sig rumpnissarnas uttryck som en löpeld över landet. Det var på den tiden när det bara var SVT som sände tv – och alla såg samma saker. Den svenska publiken tog rumpnissarna och rövarna till sitt hjärta. När nu berättelsen blivit en teaterföreställning kändes det tryggt att en rumpnisse startade föreställning med sitt ”Vaffo”.
Trygghet, ja regissören Ronny Danielsson stöder sig tryggt på berättelsen och dess lyskraft. Många älskar historien om Ronja som föds en hemsk ovädersnatt och växer upp hos rövarna ledda av Mattis, hennes älskade far – och hur hon redan från barnsben får lära sig om hur hemsk Borka med sitt konkurrerande rövarband är.
Föreställningen är snygg och färgstark, spännande, mörk, vacker och varm – precis som Astrid Lindgrens berättelse. Scenuppsättningen är tryggt uppförd på ett starkt, säkert och vinnande koncept. Det enda som är nytt sedan filmen och boken kom är att musiken på scen är kraftfullare, en stark blandning av klassisk musik och modern dj-elektroniska rytmer.
Rövarna är lustigt klädda, Borka i clownliknande kläder med inspiration från hårdrocksvärlden medan Mattis har en klarblå jacka som kunde suttit på Michael Jackson men med byxor i lysande regnbågsfärger som mest får mig att tänka på en pyjamas. Kostym-ansvarige Annsofi Nyberg har fått stort utrymme, kläderna spretar åt en mängd olika håll: det är fantasy och medeltid och sextiotal i en ohelig men lyckad blandning. Ullrika Ritter har gjort maskerna. Kostymen av Annsofi Nyberg och scenografin av Martin Chocholousek är steampunk-inspirerad.
Föreställningen riktar jag definitivt inte till den som vill ha något avskalat och enkelt. Det är skickligt att få ihop det till en helhet. Min medföljande recensent, en elvaåring, var fängslad av både kläder, dekor, musik och berättelsen i sin helhet.
Regissören, Ronny Danielsson, har tidigare satt upp både Romeo och Julia och West side story två gånger vardera. Han ser likheter mellan dessa och Ronja Rövardotter.
– Jag fascineras av hur kärleken inte tar hänsyn till klass, ras eller kultur – och vilka konsekvenser detta får för samtliga inblandade, säger han i ett pressmeddelande.
Det berättelsen skildrar, hur den unga flickan Ronja blir nära vän med familjens fiendes barn. När hennes far upptäcker den relationen blir han rosenrasande. Det är en tidlös skildring av något som tyvärr är lika aktuellt idag som någonsin tidigare.
– Ronjas vänskap med Birk får hennes pappa Mattis att ta avstånd från henne. Det är en situation som drabbar många ungdomar idag, säger Ronny Danielsson.
Föreställningen fick stående ovationer och jag är säker på att den kommer att dra fullsatt salong ett tag framöver, det är en föreställning som passar alla från sju år och uppåt. Det beror inte på att föreställningen är så exceptionell utan helt enkelt beror på att det inte finns så mycket på Stockholms teatrar som vänder sig till hela familjen från sju år och som håller hygglig kvalitet.
Medverkande på scenen
Ronja Misa Lommi
Birk Björn Elgerd
Mattis Jacob Nordenson
Lovis Thérèse Svensson
Borka m fl roller Christer Fant
Undis m fl roller Eva Stenson
Skalle-Per Carl-Åke Eriksson
Lillklippen m fl roller Rakel Wärmländer
Jutis Marina Nyström
Joen Anna-Lena Hemström
Sturkas Mats Qviström
Knotas Robert Panzenböck
Tjorm m fl roller Emil Brulin
Labbas m fl roller Claes Hartelius
Vittror m fl roller Cilla Silvia
Vittror m fl roller Victoria Cedergren
Vittror m fl roller Outi Ikonen
Vittror m fl roller Catharina Allvin
Vittror m fl roller Gustav Karlberg
Vittror m fl roller Martin Zetterlund
Vittror m fl roller Magnus Borén
Vittror m fl roller Mikael Lindström
Foto: Matilda Rahm