Nightcrawler
Betyg 4
Regi Dan Gilroy
Med Jake Gyllenhaal, Rene Russo, Bill Paxton m.fl.
Jake Gyllenhaal gör sig kanske allra bäst när han får agera maniskt besatt av något, eller åtminstone lite konstig i största allmänhet. Som i “Donnie Darko” (2001), där han som trulig tonåring ramlar över tidsresande och andra sci fi-relaterade fenomen. Eller i true crime-mästerverket “Zodiac” (2007) som den politiska skämttecknaren Robert Graysmith, mannen som ägnade åratal åt att kartlägga Zodiac-mördaren som härjade i Kalifornien på 1960- och 70-talet. I musikvideon till “Time to Dance” (2012) med franska The Shoes, överraskade Gyllenhaal som iskall psykopatmördare. Att han två år senare i Dan Gilroys “Nightcrawler” personifierar en gravt störd individ, känns därför som en naturlig utveckling. Hans rollfigur Louis Bloom är en gatsmart diversearbetare med höga ambitioner och välsmort munläder. Hans arena är ett mestadels nattligt Los Angeles. När tillfälle bjuds att vara skjutjärnsfotograf och dokumentera brottsplatser, är han inte sen att nappa på det som ska komma att bli hans levebröd, om än ett moraliskt tvivelaktigt sådant. Bloom är nämligen beredd att bokstavligen talat gå över lik för att kunna plåta sensationella bilder av våldsdåd, som han sedan säljer till tv-stationer. Med metodisk noggrannhet lär han sig snabbt att göra pengar på folks olycka.
Det ligger nära till hands att läsa in en samhällskritik; skildringen av hur en paparazzimentalitet letar sig in i nyhetsbevakningen, kriminaljournalistik paketerad som realityunderhållning. Riktigt obehagligt blir det när Rene Russos cyniskt kalkylerande tv-producent deklarerar att nyheter är som mest intressanta när brott begås av etniska minoriteter och offren är vita, välbärgade medborgare. “Urban crime creeping into the suburbs”, är prio i skapandet av en säljande story. Blooms frilansande asgam kan ses som en destruktiv produkt av det mediesamhälle vi lever i. Den där ofta dubiösa gråzonen mellan nyheter och underhållning.
Filmen väcker dessutom frågor om oss som åskådare och vårt eget ansvar inför det vi passivt konsumerar och aktivt vidaresprider. Vad händer med oss när vi utan källkritik delar spektakulära bilder och filmklipp i sociala medier? Vad händer när människovärde och integritet reduceras i jakten på “likes”? “Nightcrawler” förmedlar en rå blandning av lika delar avsmak och skuld, något James Newton Howards filmmusik, likt ett samvetets mortel, hjälper till att hamra in. Det är en bedrift att som filmskapare skaka om sin publik i både mage och sinne. Hatten av för Dan Gilroy.
Text: Anders Nilsson