Trollflöjten en andra gång på Malmö Opera 21.5.2013

Det har varit en hektisk tid med flera operabesök, men också föreställningar som jag har fått avstå från på grund av att det rent praktiskt är svårt att klara av. Till exempel missade jag GöteborgsOperans nypremiär på Barberaren i Sevilla och i huvudsak stöp det på att jag var tvungen att kosta på mig en hotellövernattning mitt i veckan eftersom varken SJ eller Swebuss har några vettiga alternativ att tillgå.

Swebus nattbuss mellan Oslo och Köpenhamn går bara på helger och SJ har knappt några förbindelser alls mellan rikets två största städer och absolut inte efter föreställningens slut. Ett tag funderade jag på om jag skulle köra själv, men det var en tanke som var just bara en tanke. Det är inte heller särskilt lockande att köra sextio mil fram och tillbaka på en dag och hur miljösynpunkt är det inte heller lämpligt.

I sommar finns det dessutom möjligheter att uppleva Barberaren i Sevilla som sommaropera både med Skånska Operan, men också Opera på Skäret ger sin version under augusti månad och dessutom var det först och främst Ida Falk Winland´s medverkan som var upphovet till mitt intresse att få uppleva Barberaren på GO en föreställning som jag för övrigt såg med Peter Mattei för ett antal år sedan.

Nåväl jag har ju hunnit med både några operapremiär och en nypremiär  under den här tiden Bl a har jag ju upplevt  Peter Grimes på Kungliga Operan och den nordiska premiären på Reimanns Lear på Malmö opera, men också nypremiären på Kasper Holtens kritikerhyllade uppsättning av Richard Wagners Tannhäuser på Operaen i Köpenhamn.

Häromdagen upplevde jag så ytterligare en föreställning av W A Mozart´s Trollflöjten på Malmö Opera. Det var ett sedan länge planerat besök eftersom i just den föreställningen skulle de ledande partier sjungas av andra stjärnor än premiärföreställningen.

Bl a skulle Tamino sjungas av en av mina favorittenorer nämligen Daniel Frank och Pamina av en av favoritsopranerna, Gisella Stille. Kvällens dirigent, David Björkman som jag annars gillar gjorde en medioker insats, bl a verkade han inte vara överens med sångarna, men det blev bättre efter paus.

Tyvärr hade Gisela Stille blivit sjuk och Daniel Frank var inte i sitt esse med undantag av sista kvarten. Det blev alltså något av en besvikelse, men tyvärr är det ofta så när jag längtar efter att åter få uppleva en föreställning som jag har väntat på i flera veckor, men kanske beror det mer på att jag har byggt upp orealistiska förväntningar eller att det rent sakligt sett inte är några större fel på framförandet.

Det har nu gått två månader sedan premiärföreställningen, en föreställning som jag inte var särskilt förtjust, men föreställningen häromdagen tyckte jag mycket om, även om användningen av den talade dialogen fortfarande gör att det blir en lång föreställning. Tidsmässigt är det nästan wagnermått på föreställningen.

Nu tyckte jag mycket om både scenografi och de vackra kostymerna och det kändes som att allting satt och fungerade mycket bättre än vid premiären. Det besvärande salongsmörkret märktes inte av och den tråkiga och dystra stämningen från premiärföreställningen var som bortblåst.

Sedan premiären har det ju också försökts startas en debatt om Monostatos funktion, men på ett sätt anser jag nog att det är en märklig diskussion, men jag vill framförallt inte att sångaren Jonas Duran skall träffas av någon kritik för det är inte hans prestation som är något bekymmer. Tvärtom, han gör en fin och roande insats och även om det kan finnas fog för en kritisk hållning inför rollporträttet så anser jag att synen på kvinnan är ännu allvarligare och när allt kommer till så är det ju en saga som presenteras för oss.

Sånginsatserna hörde också denna gång till föreställningens höjdpunkter och här förtjänar ju det att särskilt framhålla den norska sopranen Hege Gustava Tjönn gjorde en briljant insats, som Nattens drottning, men också Elisabeth Meijer gjorde en mycket bra insats faktiskt en mycket bättre insats än vid premiären och det var då inte alls en insats som lämnade något övrigt att önska.

De tre damerna, Clara Bystrand, Emma Lyrén och Ingunn Kilen insatser finns inte heller mer i övrigt att önska sig varken sceniskt eller sångligt. Frida Engström svarade för en utmärkt insats särskilt med tanke på att hon kommer in sent i föreställningen.

Bland herrarna imponerade precis som förra gången både Carl Ackerfeldt och Jonas Duran och båda sångarna besitter också ett stort mått av scenisk närvaro kombinerad med en komisk ådra. Malmö Operas radarpar Bengt Krantz och Rickard Söderberg gjorde en bra, ja rent av mycket bra insats särskilt i förhållande till premiären. Ja, det lät särskilt bra om Rickard Söderberg i hans aria som kanske kan kallas hans väktararia och ingen skugga må falla på husbarytonen Bengt Krantz. Sarastro sjöngs av en för mig helt okänd bas nämligen Andreas Bauer, men jag har svårt att  bedöma för mig helt nya röster, men helt utan anmärkning kan det inte bli. Det började inte så bra, men det blev allt bättre under föreställningens gång.

Sammanfattningsvis var det stor fin elegant och ytterst roande föreställning där det fanns många utmärkta inslag och då tänker jag särskilt på Malmö Operakör, dansande fåglar, slavar och inte minst de tre skönsjungande gossarne.

Det återstår nu bara några få föreställningar och mitt råd till dig är att passa på tillfället och uppleva en operaföreställning där det mesta finns för en stor upplevelse.

 

Operaloggs och andras tankar från premiären

 

Produktionsteam

Scenograf: Zsolt Khell

Kostymdesign: Györgyi Szakács

Ljusdesign: Tamás Bányai

Videodesigner: Kristóf Kiss Benedek

Koreograf: Ola Hörling

Dramaturg: Stefan Johansson

Biträdannde regi: Anna Lengyel

Regi: Tamás Ascher

Dirigent: David Björkman

Solister

Nattens drottning: Hege Gustava Tjönn

Sarastro: Andreas Bauer

Pamina: Elisabeth Meyer

Tamino: Daniel Frank

Papagena: Frida Engström

Papageno: Carl Ackerfeldt

Monostatos: Jonas Duran

Första damen: Clara Bystrand

Andra damen: Emma Lyrén

Tredje damen: Ingunn Kilen

Talaren/Första prästen/Väktare 2: Bengt Krantz

Andra prästen /Väktare 1: Rickard Söderberg

Tre gossar

Körsoli

Dansande slav: Johan Palmqvist, Erik Arnélöf, Eric Lavoipierre, Eric Roos, Tor Lind, Magnus Skoog

Talande slav: Tobias Rudåker, Max Schöning, Magnus Loftsson

Dansande fåglar: Suzanne Flink, Naja Monrad Hansen, Kristina Ekeroth, Frida Thor Bergström