Tåla mod
Med: Amanda Ooms
Dramaten, Lejonkulan
Premiär 8 mars 2013
I musikens suggestivt dunkande rytm kommer Fröken O, likt en mannekäng på catwalken, gående emot oss ur dunklet på Lejonkulans scen. I sin första replik berättar hon att hon ska tatuera sig när hon blir gammal. Anknytningen till tatuering återkommer flera gånger i pjäsen, i vilken vi får följa fröken O under en natt i livet. Det är en viktig natt så till vida att hon ska färdigställa ett sista konstverk till sin vernissage påföljande dag. Fröken O är alltså konstnär, liksom skådespelerskan Amanda Ooms, som dessutom är manusförfattare till dagens pjäs och även författare bl.a. till boken med samma namn från 2006.
Scenografin består av en stor spegel och ett staffli med ett uppspänt pappersark, på vilket fröken O ska måla sitt självporträtt. Hon gör det under spelets gång och kliver alltså in och ur sig själv, hela tiden får vi följa hennes tankegångar i den kreativa processen. Här och nu byts ut mot minnen av disparata händelser i barndomen, av uppdykande starka känslor, inte minst sexuella, och drömmar som blandas med verkligheten på ett smart genomfört sätt. Konstverket utförs i kol, vilket symboliskt kan förstås som själva livet, det går inte att sudda kol, liksom man inte kan radera en tatuering. Det är det som redan finns där som man har att utgå ifrån och arbeta med.
Vi sugs in mer och mer i den hektiska nervositet, som framställs naket och oförblommerat i Amanda Ooms svettiga och sotiga ansikte. Fröken O får hjälp i sitt skapande av sin aggressivitet på ett annat sätt än ilskan som inte är tillräcklig.
Det är ett intensivt och kraftfullt skådespeleri av Amanda Ooms, hon inger oss hopp om våra egna liv, det finns en enorm energikälla inom oss själva att arbeta med – ”show must go on” – och det gör den!
Skådespelaren Lena Endre gör sin regidebut med denna pjäs – och det med den äran! Emellanåt hör vi hennes röst ljuda från en liten radioapparat på scenen med små påminnelser till fröken O om att det också finns en omvärld.
För övrigt så säljs Amanda Ooms på scenen-utförda konstverk, ett nytt varje kväll, till högstbjudande efter föreställningarna. Behållningen går oavkortat till Klara soppkök.
Regi Lena Endre
Scenografi Jan Lundberg
Ljus Emma Weil
Musik av Thåström, Per Hägglund
Peruk och mask Eva Maria Holm
Text: Vivian Gustin