Artist: Smashing Pumpkins
Album: Oceania
Betyg 3
Release 20 juni 2012
Oceania är Smashing Pumpkins första album sedan ”Zeitgeist” 2007. Det är bandets nionde album och ingår i det 44 låtar långa projektet ”Teargarden by kaleidyscope”. Eller bandet förresten, det är bara Billy Corgan kvar av ursprungsmedlemmarna.
Musiken är inte omedelbart tillgänglig. Den kräver tid och en viss ansträngning för att komma till sin rätt. Ger man den det upptäcker man att det finns både en och två pärlor här (tex The Celestials och The Chimera). Trots detta är det osäkert om ett okänt band ens fått skivkontrakt i dag med det här materialet.
Det är en genomtänkt och genomarbetad platta. På gott och ont. Det onda är att den lider allvarlig brist på spontanitet och humor. Det goda att det känns att Corgan verkligen ge sin publik något speciellt. Och att omslaget är snyggt.
Mest av allt låter det som om Corgan fastnat mitt i steget. Det finns ingen väg tillbaka till storverket Siamese Dream (från -93), och heller ingen fungerande väg framåt.
Text: Patrik Stigsson
Läs även andra bloggares åsikter om Smashing Pumpkins, musik, skivrecension, recension, skivnytt
Fast, ”The Celestials” är ju den som sätter sig direkt? Jag välkomnar tillbaka det ”fuzziga” och varma gitarrsoundet från 1993 års ”Siamese Dream” – annars helt OK platta, men långt ifrån klassikern ”Adore”