• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Operarecension: Strandad – ett allkonstverk om sorgens väg

20 november, 2022 by Ulrika Sandhill

Strandad
Musik Karin Rehnqvist
Text Kerstin Perski
Dirigent Cathrine Winnes
Regi Natalie Ringler
Dramaturg Katarina Aronsson
Scenografi Anna Heymowska
Kostym och mask Moa Möller
Ljus Tobias Hagström Ståhl
Koreografi Roger Lybeck
Premiär på Kungliga Operan 19 november 2022

Kungliga Operan uppför inte bara de gamla klassikerna utan beställer med jämna mellanrum också nyskriven opera – som kanske även de kan bli klassiker en dag. I lördags fick vi höra resultatet av en sådan beställning: uruppförandet av Karin Rehnqvists opera Strandad. Den är en ”rituell opera om sörjandets väg” där vi får följa huvudpersonens, Marias, bearbetning av sitt trauma. Som kanske är känt vid det här laget är det Karin Rehnquists upplevelse på plats av tsunamin i Thailand 2004 som ligger till grund för temat, men för att göra operan mer allmänmänsklig utgår den i stället från en ”urkatastrof”, nämligen vulkanutbrottet i Pompeji, men förlagd i modern tid.

Första akten utspelar sig till största delen på en badstrand, där kören är härligt utspridd som semesterfirande solbadare. Till stranden kommer Maria och stör stämningen med sin virriga och skärrade uppenbarelse. Är hon en uteliggare? En mentalpatient? En flykting? Så småningom förstår man att hon har varit med om en traumatisk händelse. Hon vill inte minnas, men hennes alter ego, ”Den Andra”, en skuggfigur som följer henne som ett ont samvete, tvingar henne att så småningom konfrontera sina minnen. Att hon faktiskt släppte taget om sin lilla dotter. Att hon bad sin man att gå in i elden för att leta efter henne. Varför gjorde hon inget själv? Kan hon någonsin bli förlåten? Hon ville ju bara leva. Vi får följa hennes sorgeprocess som så småningom ändå leder till försoning och möjlighet att gå vidare i livet.

Med undantag från inledningen, som jag tycker sitter lite löst, är första akten en stark upplevelse. Föreställningen är verkligen ett allkonstverk. Scenografin är raffinerad i sin enkelhet, parhästen Kerstin Perskis libretto är träffsäkert och poetiskt, musiken tät, ofta suggestiv och typiskt Rehnqvistsk, med allt från glittrande slagverksskurer, skimrande disharmonier, sordinerade trumpeter till dova toner av bland annat kontrabasklarinett. Körpartierna som är hennes signum är mäktiga. I stället för som i en traditionell opera, är musiken mer sömlös och fungerar som förstärkning av handlingen, eller kanske snarare av tillståndet som huvudpersonen befinner sig i. Jag tänker att Karin Rehnqvist under andra omständigheter kunde ha gjort en utmärkt alternativ karriär i Hollywood som filmmusikkompositör. Sångarna är kompetenta, kören mangnifik. Lena Willemark är perfekt som ”Den Andra”: loj i rörelserna, ständigt rökande, med en skarp blick som skär rakt in i Marias mörka hjärta, samtidigt som hon lyckas utstråla en subtil underton av humor. Sättet hon sjunger på, rakt och rått utan vibrato, är effektivt som kontrast till de skolade rösterna och den kontrollerat framförda musiken.

Den andra akten, som är mer mörk och där själva klimax i sorgearbetet egentligen nås, berör mig dock mindre. Oklart varför. Jag tror att det kan ha att göra med att den – trots att allt är lika kompetent och intressant utfört som i första akten – i längden blir lite statisk. Säga vad man vill om postmodernisterna, men så länge musiken ska komponeras i inom ett självpåtaget regelverk där inget får låta ”insmickrande” eller bli ”effektsökande”, skapas aldrig heller de där riktigt förlösande styckena som ett verk av det här slaget kanske behöver för att träffa själen på riktigt. Men det kanske bara är min själ som är så banal, vad vet jag. Och lägg förresten inte för stor vikt vid det sista jag skrev. Strandad är en mycket uttrycksfull, intressant, djup och vacker opera, som definitivt bör upplevas.

Den kungliga logen var förresten som vanligt tom. Varför? Här uruppförs en opera av en av våra stora svenska samtidskompositörer (en kvinna till på köpet om vi nu ska ha de glasögonen på oss). En unik och viktig händelse i kulturvärlden alltså. Är det någon gång man förväntar sig att kulturens beskyddare borde vara på plats är det väl just vid ett sådant tillfälle. När annars? Kanske ska Kungliga Operan fundera på att sälja ut de attraktiva platserna?

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt



Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen
Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Filmrecension: Dogborn

Dogborn Betyg 4 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Dogborn

Filmrecension: Aftersun

Aftersun Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Aftersun

Filmrecension: Godland – imponerande och berikande för själen

Godland Betyg 4 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Godland – imponerande och berikande för själen

Filmrecension: Den blå kaftanen – bedårande, mästerlig, unik

Den blå kaftanen Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Den blå kaftanen – bedårande, mästerlig, unik

Filmrecension: EO

EO Betyg 5 Svensk biopremiär 24 mars … Läs mer om Filmrecension: EO

Lyssna: Deportees – Run For That Feeling

Deportees följer upp hiten ”Lost You For … Läs mer om Lyssna: Deportees – Run For That Feeling

Teaterkritik: Roligt och tillspetsat om kebabstället som hotades av vräkning

Kebaben på skäret Manus: Alma … Läs mer om Teaterkritik: Roligt och tillspetsat om kebabstället som hotades av vräkning

Filmrecension: The Other Fellow – värd att se också för den som inte är James Bond-fan

The Other Fellow Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Other Fellow – värd att se också för den som inte är James Bond-fan

Filmrecension: Just Animals – skarpt men också ömsint

Just Animals Betyg 4 Svensk biopremiär 3 … Läs mer om Filmrecension: Just Animals – skarpt men också ömsint

Maia Hirasawa:  “Egentligen är jag ingenting”

Var tog självkänslan vägen? Maia … Läs mer om Maia Hirasawa:  “Egentligen är jag ingenting”

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in