Lassemajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet
Betyg 2
Svensk biopremiär 7 februari 2020
Regi Moa Gammel
En krystad detektivhistoria utan spänning eller igenkännande.
I filmen Lassemajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet har tiden stannat någonstans på 50-talet. De populära detektivböckerna har filmats förr och lånas fortfarande mycket på biblioteken. Tågrånarens hemlighet kommer nog att hitta sin publik eftersom efterfrågan på spelfilm för barn är stort.
Intrigen är den vanliga från Lassemaja-böckerna. När telefonen ringer på den lilla detektivbyrån är Lasse och Maja alltid redo att rycka ut. De hjälper polismästaren i alla svårlösta fall. I den här historien är handlingen enkel och de vuxna lika enfaldiga som tidigare. Lite moderniserat med en kvinnlig polischef, en färgad fångvaktare och erbjudanden om förstoringsglas med GPS. Men historien känns som mossig 50-talsnostalgi, mer för vuxna än för barn. Barn är barn och många tycker om mysterier men filmen känns väldigt omodern. Det samhälle som detektivbyrån verkar i är 50-talets småstad, där tågen ännu stannade vid de små stationerna och alla visste vem stinsen och polischefen var.
Men jag saknar charmen och sammanhangen i historien.
Synd på fina skådespelare , Tomas Norström, Thmas von Brömssen, Alexej Manvelov, Ulla Skoog med flera som deltar i den här träiga historien. Roligaste rollprestationen har faktiskt autopiloten som styr tåget med jämna mellanrum. Och som vuxen kan jag uppskatta det fina landskapet och att barnen alltid får rätt.