Manus: James Fritz
Regi: Gary Whitaker
I rollerna: Kristina Brändén Whitaker, Max Gold, Maia Watkins och Makir Ahmed
Skandinavisk premiär 10 april 2018
Spelas hos GEST (Gothenburg English Studio Theatre) Chapmans torg i Göteborg
Många av oss är mer eller mindre ständigt uppkopplade på sociala medier. Vad ett sådant beteendemönster kan få för negativa konsekvenser har börjat uppmärksammas. Stress, koncentrationsstörningar, identitetskapningar och alltför selektiv kunskap är några vanligt förekommande problem. I senaste produktionen av GEST riktas strålkastarna mot förödande kränkningar på nätet, som i Four Minutes Twelve Seconds är av den art ,att det som dokumenterats kan likställas med ett allvarligt brott. Om vådan av att handla i affekt när man lägger upp eller delar filmklipp, är vad storyn i prisade James Fritz första pjäs roterar kring. I ett vidare perspektiv stöter vi på sådant som klasskonfrontation, föräldrars krishantering och förhållandet förövare – offer. Det är första gången denna dramatiker i ropet spelas i Sverige.
Allt börjar med att en uppriven kvinna slänger fram en blodig skjorta till sin make. Skjortan visar sig tillhöra sonen i huset, en son som tagit sin tillflykt någonstans, ingår därför inte i rollistan. Framkommer att han blivit misshandlad. Skälet är att denne Jack filmat med smartphone när han haft sex med sin forna flickvän, en mörkhyad tjej från familj med lägre status. Det explicita filmklippet har han, troligen som en hämndakt, lagt upp på en site. Grabbens pappa vill tona ner såväl den våldsamma incidenten som innehållet i filmklippet. Föräldrarnas skilda attityd leder till fåtskilliga uppgörelser. Pjäsen berättar om hur de försöker släcka den okontrollerbara brand som uppstått, i och med att vad som existerar i ”cyberspace” inte kan utplånas.
I vad som kallats moralisk thriller exponeras under sjuttiofem minuter mycket frustration, brist på tillit, hågkomster från ungdomen, valhänt ursäktande och försök att ta föräldraansvar. Mest av allt märks en påtaglig fermitet kring maximal skademinimering, jämte lösningar för att utan laglig hjälp skipa någon slags rättvisa. Mer om intrigen varken behöver eller bör avslöjas. Den twist som kommer är chockerande, smått absurd och effektiv. Men den känns föga realistisk. Publiken sitter bekvämt på tre sidor längs scen som avgränsas av belysta ramper. Skådespelarna kommer väldigt nära, både bokstavligt och bildligt talat. Scenövergångar markeras av flimmer och mörker. Vi får i förväg veta att föreställningen har mycket hi-tech i sig.
Kristina Brändén Withaker och Gary Whitaker heter ledarna som driver verksamheten hos GEST. De brukar turas om att regissera. Märks att den sist nämnde vet hur man når ut, genom att skapa goda förutsättningar, ha gott handlag med sitt arbetslag. Med meriter från Royal Shakespeare Company, East enders,Bron, Alan Ayckbourn, Kennet Branagh, Steven Spielberg och Lars von Trier (några av russinen i kakan), finns en kolossalt imponerande erfarenhetsbas hos regissör och huvudrollsinnehavare. Makalöst mångsidige Max Gold som å yrkets vägnar rest till flera kontinenter, har total närvaro. Varvar frenetisk gå- på-anda med vältajmade pauser. Diktion och åtföljande kroppsspråk är givetvis av högsta karat. Av sammanhanget kan kontentan i hans haranger uppfattas, också av oss som inte till vardags avkodar echaufferad engelska. Motspelaren Brändén Whitaker har en roll som är lika energisk och desperat. Som kvinna och mamma navigerar hennes karaktär med dubbla lojaliteter, efter att hon utrett skuldfrågan. Skickligt genomfört med absolut gehör! Av birollerna gjorde Maia Watkins störst avtryck. Med kaxiga gester och streetsmarta,utspottade oneliners sätter hon omgivningen på plats. Föga förvånande har den unga skådespelaren med multikulturella rötter, tre gånger vunnit nationell monologtävling.
GEST vänder sig i första hand till gymnasieklasser. Jag som såg föreställningen efter premiären noterade att teatern hade samtal efteråt med förberedda ungdomar. I lärarhandledning är både diskussionsunderlag och dramaövningar inkluderade. Antar att allt arbete görs på engelska som ett led i elevernas viktiga språkträning. Rimligen ett stimulerande sätt att tillskansa sig ny kunskap på, när man bereds möjlighet att debattera värderingar. Oavsett om de ger sig ut på turné eller håller sig på hemmaplan, har GEST inmutat en konstnärligt högtstående zon som för engagerad publik förenar nytta med nöje.

