Tankar om ”Personakt” – med Titiyo Stockholms improvisationsteater

Personakt – med Titiyo
Stockholms improvisationsteater 29 oktober 2016

Att improvisera på scen som en aktiv teaterform och uppsättningsform för publik, skapar spontanitet. Det här oplanerade agerandet ger den vana teaterbesökarna lite mer, samtidigt som den ovane teaterbesökarna får en lättare form av dramatisk handling. Man kan därav konstatera att improvisationsteater med kvällens lätta styrning, med väletablerade aktörer/improvisatörer/skådespelare gör stämningen väldigt folklig, med en och annan dramatisk finurlighet eller s.k. tongue tvister.

Jag tror att många av kvällens besökare hade ett djupt och genuint intresse för sångerskan Titiyo, både som artist och/eller privatperson. Det är nästan så att vi allihop nu kan säga att vi känner henne och pratat med henne. Teaterformen och kvällens gäst inbjöd till ett väldigt nära samarbete. Avståndet mellan scen och publik var så kort som det kunde vara, utan att bli för intimt. Därmed blev förutsättningen den allra lättaste, eftersom hon enbart behövde vara där som privatperson.

Konceptet i ”Personakt” går ut på att en moderator leder ett samtal med en s.k. kändis. Därefter sitter en panel med de s.k. improvisatörerna bredvid i en panel. Närsomhelst under kvällens samtal, kunde de avbryta och gå in och spela upp en scen kring det som framgått i samtalen med artisten. De gav Titiyos ord en komisk och scenisk bild för publiken att falla tillbaka på.

Jag kan förstå om det är en fantastisk ”aha-upplevelse” för den sk. artisten att få delar av sitt liv ironiserat och uppspelat i tredje person. Men med jämna mellanrum visste inte jag riktigt om jag log åt och skrattade åt Titiyos reaktioner om sig själv på scen, eller om improvisationerna var bra. Kanske spelar det inte någon roll? Men självklart var det inte.

Ibland kändes det väldigt tydligt att improvisatörerna hade tänkt ut saker i förväg och därmed var den styrda improvisationen mer förberedd än andra bitar. Kanske spelar inte det heller någon roll? Däremot kände jag tydligt av skillnaden mellan det planerade och det improviserade. Jag uppskattade mest de intensivaste och den största närvaron som improvisationerna gav och faktiskt kräver av sin spelare. Det gjorde att kvaliteten på scen var mycket ojämnt och spelstilarna tidvis skilda från varandra. Tempot, takten, intensiteten och syftena gick inte alltid ihop.
De kvinnliga skådespelarna i kvällens panel, kändes mycket mer närvarande i sina val av improvisationer och bidrog därmed till alla underfundigheten och skarpa inslag i spelandet. Mest imponerad under kvällen blev jag dock när skådespelarna hittade på sångtexter efter hand. Många av texterna var dessutom mer underfundiga, aktuella och dubbeltydiga än många av replikerna.

Däremot var inte alla skådespelarna tighta med varann. Flera gånger avbröt man varandra och den enes spår i en riktning fick inte ageras färdigt, innan den andre avbröt och körde över med sitt eget. Jag tror att om några av skådespelare hade tagit större ansvar på scen så hade fler spännande improvisationer kunnat uppstå. Grundläggande för en bra improvisation är ju att man byter positioner med varann och drar nytta av att spela både högt och lågt på scen.

Jag tror att om moderatorn hade inbjudit till fler detaljerade frågor under kvällen och sångerskan hade fått en större insikt i att hennes svar skulle användas som inspirationskälla för improvisationerna, så kanske vi hade kunnat få fler nyanser i spelandet. Det finns en gräns för hur länge man kan spinna vidare på enbart sprit och dåliga betyg som grundberättelser under en spelkvällen. Det finns också en tydlig linje för hur många gånger det är skojigt att skämta om det. En känsla av tragik dök plötsligt upp och det kändes som den känslan inte riktigt hörde hemma där i kväll.

Kort och gott ska det i alla fall intygas att publiken utstrålade en härlig lättsamhet vid hemgång. Det är inte det sämsta att ha med sig en skräckinjagande dag (Halloween) som denna, i en hemsk värld där clownen in får var skoj längre, utan kränks genom hemska masker. Men med kvällens leende på läpparna, en timmes extra sömn i natt, så kommer vi vakna upp till en härlig morgondag med lite hopp.