Communion är en av de sista pjäserna Lars Norén skrev och lämnade efter sig. Nu förvaltar Göteborgs Stadsteater det arvet och sätter upp pjäsen på Studion med urpremiär den 26 september 2925. För regin står Eva Dahlman.
Ett pressmeddelande berättar:
– Communion är en otrolig Noréntext. Här finns allt, humorn, dråpligheten, men också smärtan och allvaret och karaktärer vi känner igen. Den kräver en regissör som har exakt rätt tonträff i hela det registret och vi är otroligt glada över att äntligen välkomna Eva Dahlman tillbaka till teatern, säger Linda Zachrison, konstnärlig chef för Göteborgs Stadsteater.
I ett stort ljust rum finns en grupp människor. De talar med varandra, och om varandra. En är spärrvakt. En pratar om att köpa exklusiva kläder. En kommenterar vad folk lägger i kundkorgen på ICA. En tänker på sitt hus och vad som ska planteras. Någon kommer. Någon försvinner. Minnen blir fysiskt påtagliga här och nu. De håller varandra sällskap.
Communion är skriven som ett körverk där Norén utforskar den mänskliga gemenskapen. Regissören Eva Dahlman förvaltar här hela bredden och djupet hos Norén och bäddar för ett starkt ensemblespel.
– Jag älskar att titta på människor. Det irriterande är att folk alltid går av bussen, eller packar ihop alla handdukar och lämnar stranden innan jag har lyssnat och sett klart. I Communion går ingen iväg. De låter mig se. Jag känner dem. Eller rättare, jag har träffat dem förr hos Lars Norén. Och nu är de här allihop på samma ställe. Fyllda av framtid, sorg och energi, lycka och uppgivenhet. Minnen. Och de låter oss vara med, säger Eva Dahlman.
Eva Dahlman har regisserat en lång rad uppsättningar på bland annat Dramaten, Kulturhuset Stadsteatern, Malmö Stadsteater och Riksteatern. Hon har tidigare regisserat flera Norénpjäser, bland dem Kliniken på Göteborgs Stadsteater 1996.
Göteborgs Stadsteater har även satt upp Norénpjäserna Kaos är granne med Gud (urpremiär 1983), Natten är dagens mor (1983 och 2014), Höst och vinter (1992), Underjordens leende (1989) samt Tiden är vårt hem (1994).
