Inte hela världen
Betyg 2
Svensk biopremiär 26 maj 2017
Originaltitel: Juste la fin du monde
Regi: Xavier Dolan
I rollerna: Léa Seydoux, Marion Cotillard, Vincent Cassel, Gaspard Ulliel
Inte hela världen bygger på ett drama av ean-Luc Lagarce, en av Frankrikes mest spelade dramatiker. Dramat handlar om 32-årige Louis som lämnade sitt barndomshem och sin familj för tolv år sedan. Sedan dess har han bara hållit kontakt med familjen genom att skicka vykort när någon fyllt år. Nu har han fått en dödsdom, han har en sjukdom som han ska dö i. Han åker därför hem till sin mor, syster, bror och svägerska för att berätta för dem att han är döende. Det visar sig vara svårt. Var och en i familjen har sin ångest och sina känslor och ingen har tid eller lust för att lyssna på Louis. Alla har de sörjt och saknat Louis och på olika sätt känt sig mindervärdiga honom, Louis som är homosexuell och blev en världsberömd författare medan de andra ser sig som små vardagsmänniskor. Alla förbittringar, all ilska, alla missförstånd bubblar upp till ytan och ingen vill egentligen se och möta någon annan. Var och en är fast i sin egen förbittring.
Dramat är en stark skildring av människors oförmåga att blotta sina äkta känslor och att vara ärliga och öppna. Dramat har ett extra stråk av smärta ed tanka på att Jean-Luc Lagarce som skrev dramat själv dog då han var 38 år. Jean-Luc Lagarce ären av Frankrikes mest spelade dramatiker. 25 pjäser hann Lagarce skriva innan han dog 1995.
Dramat är starkt och har många nivåer att vad som sägs. Jag såg en oerhört stark föreställning av dramat på Uppsala stadsteater i december 2016. Tyvärr fungerar dramat inte alls lika bra i filmens format, trots att det är det fransk-kanadensiska underbarnet Xavier Dolan som regisserat.
Xavier Dolan, född 20 mars 1989, slog igenom internationellt när hans första film, Jag dödade min mamma (J’ai tué ma mère), som han skrivit manus till och regisserat, fick tre priser vid 2009 års filmfestival i Cannes. Filmen blev en succé och såldes till mer än 20 länder.
Med filmen ”Inte hela världen” har Xavier Dolan vunnit Juryns stora pris och den Ekumeniska juryns pris vid filmfestivalen i Cannes 2016. Filmen har även vunnit sex Canadian Screen Awards 2017 för bland annat Bästa film, Bästa regi, Bästa manliga biroll (Vincent Cassel) och Bästa manus efter förlaga.
Jag tycker inte filmen är värd så många priser. Den är för jämntjock. Som ett exempel är Louis äldre bror Antoine hela tiden förbannad, arg, ilsken, spydig och elak mot alla. I filmens format skulle en regissör kunna ge utrymme för lite mer variation i Antoines känsloregister. I en film behöver inte allt vara som i ett kammarspel där allt sker i ett och samma rum. Xavier Dolan utnyttjar inte filmens möjligheter. Den blir bara smärtsam rakt igenom, som en fiol som bara spelar på en och samma ton hela tiden.
Här är Kulturbloggens recension av Inte hela världen som teaterföreställning på Uppsala stadstetar.