Rebecca Bergcrantz projekt Raindear debuterade förra året med minialbumet The Game. Sedan dess har Raindear hunnit släppa tre singlar, senast Museum tillsammans med WTNSS. Raindears elektroniska pop är svårfångad, med drag av världsmusik och filmmusik. I höst flyttar Raindear till Los Angeles, men innan dess hinner bandet spela i Stockholm och Malmö i augusti.
Hur gick det till när du började göra musik som Raindear?
– Jag började göra musik som Raindear för ett och ett halvt år sedan, när jag valde det artistnamnet och ville se hur långt jag kunde ta projektet. Jag satsade väldigt hårt från den dagen jag började kalla mig Raindear. Men mitt sound och min musik har varit en grej som växt fram under en längre tid. Svårt att säga när jag började låta som jag gör nu.
Du är på väg att flytta ifrån Sverige till Los Angeles. Vad är det som gjort att du bestämt dig för det?
– Jag har länge haft ena foten i USA då jag har mina managers där, och jag har även bott i New York ett par vändor i mitt liv. LA väljer jag därför att det passar väldigt bra just nu: jag är nästan klar med skolan (utöver lite sångkurser jag ska läsa där borta) och framför allt så har vi i bandet fått spelningar bokade och en massa presstillfällen och inspelningstid. Dessutom ser jag en vistelse i Kalifornien som en välförtjänt kompensation för alla kalla vintrar jag upplevt här hemma i Sverige.
Hur går det till när du skriver låtar?
– Jag brukar börja med ett beat och någon form av basgång, sedan bygger jag på låten med klanger och melodislingor utifrån det som grund. Sist lägger jag på en sångmelodi utifrån en text jag förberett vid ett annat tillfälle. Efter att sångmelodin är spikad så genererar den förhoppningsvis nya element som kan läggas till. Allt handlar om en idé som väcker en annan, brukar sällan ha en tydlig bild innan jag börjar utan kommer ofta in i någon form av trans och har svårt att förstå hur saker hänt i efterhand.
Hur går det till när du spelar in din musik?
– Jag gör rätt mycket förarbete i form av programmering inför alla inspelningarna och sedan när grunden är riktigt bra är det läge att lägga sång, andra instrument samt att få det mixat och detta gör jag inte själv utan spelar helst in i en studio för att få lite feeling.
Du har uppmärksammats för att behandla lite ovanliga teman i dina texter (enligt Noisey ”krig, sekter och girighet”). Vad handlar dina texter om? Vad inspirerar dina texter?
– Jag tänker inte att mina texter har så ovanliga teman utan jag skriver bara om det som ockuperar mitt huvud för tillfället, men kanske är jag lite ovanligt grubblig ibland. Texterna handlar väl om typ ångest i dess olika former; förvirring, fördärv i stor och liten skala, romantiserande av hopplöshet och pikar mot småskalighet och dumhet. De handlar om rädsla, destruktivitet och ogreppbar kärlek. De är väldigt metaforiska och det har inte så stor betydelse för mig hur andra upplever mina texter, de får gärna tolka in det i sina egna liv.
Vad kan man förvänta sig av en spelning med Raindear?
– Man kan förvänta sig tung bas, feta trummor, world music och sagolika element plus en hel del improviserad sång. Jag tycker man främst måste se oss live för att man i dagens stressiga klimat alltid har så bråttom med allt man gör och ALDRIG tar sig tiden och lyssnar klart på en låt av en ny artist. Jag ser därför mina spelningar som en chans att få visa upp min repertoar på riktigt en gång för alla, för nya lyssnare. En ärlig chans i “sorlet”.
Har du några spelningar planerade innan USA-flytten?
– Innan USA-flytten så spelar vi på Malmöfestivalen den 20 augusti och därefter på Cantina Real i Stockholm den 22 augusti.
Hur långt har du kommit i arbetet med debutalbumet? Hur kommer det låta?
– Alltså, jag har ett album färdigskrivet. Men det är inte helt färdigproducerat och inspelat än. Jag tänker nog att albumet kommer vara välgenomarbetat och låta som mina andra grejer, fast med en mörkare vibe. Mer som Museum och mindre som Veins, men med massa world music-element och massa liveinstrument. Testade faktiskt att spela in lite vibrafon igår, jag blev totalfrälst och lär sampla och använda mig av det. Och utöver det tänker jag feta körer, percussion, oljefat, synthar, tunga domedags-pukor och bara en väldigt psykedelisk world-känsla. Jag tror man ska börja förknippa mig mer med detta snarare än “nästa electro-tjej som glittrar förbi”. Då blir man nog bara besviken för jag kör world electro, inte sockersött bubbelgum.
Text: Felix Lindén