29-åriga Kimmy Schmidt från småstaden Durnsville, Indiana, blir efter 15 år funnen och räddad ur en underjordisk bunker där hon tillsammans med tre andra kvinnor varit hållen av en galen pastor som påstått att han räddat dem från jordens undergång. Väl ute blir kvartetten dubbade ”The Mole Women” av pressen, och efter ett första talk show-framträdande i New York, bestämmer sig Kimmy för att stanna kvar där och börja om sitt liv i drömmarnas stad. Under sin första dag finner hon en plats att bo – hos den flamboyante, wannabe Broadway-stjärnan Titus Andromedon och hans streetsmarta hyresvärd Lillian, och av en slump blir Kimmy under dagen även anställd som nanny av överklasskvinnan Jacqueline Voorhees. Det öppnar upp för förvirring, förvecklingar, och mycket skratt då Kimmy – som på många sätt fortfarande är den 14-åring som blev kidnappad – får lära sig att anpassa sig till sitt nya vuxna liv med nya vänner, jobb, kärlek och allt vad det innebär.
Det är komedigudinnan Tina Fey tillsammans med Robert Carlock, vilka båda ligger bakom serien 30 Rock, som står som skaparna av Unbreakable Kimmy Schmidt. På många sätt är det en klassisk sitcom, men gör ändå något nytt av de igenkända elementen. För att vara av en renodlad komedigenre så baseras serien på ett väldigt mörkt ämne med Kimmy som överlevare av en apokalyptisk kult, men lyckas på ett utmärkt sätt få med stunder av allvar samtidigt som det nästan jämt är fantastiskt smart och roligt.
Ellie Kemper, Tituss Burgess och Jane Krakowski bär serien i rollerna som Kimmy, Titus och Jacqueline respektive. Karaktärerna är välskrivna, originella och så roliga, och även fast seriens sista avsnitt skulle kunna ses som slutet på allt, så att säga, så vill jag verkligen inte lämna dessa nya vänner. Som tur är har serien blivit uppköpt till en andra säsong åt att följa Kimmys fortsatta utforskande av vuxenlivet, och – hoppas jag – mer tid att lära känna de lysande sidokaraktärerna ännu bättre. Den kritik jag har är att en del skämt emellanåt kan bli något överdrivna, men det är trots allt lite att förvänta sig av en sitcom och är ändå rätt lätt förlåtet tack vare seriens i övrigt skarpa dialog, representation, och feministiska vinkel.
I kontrast mot många av nutidens populäraste serier med svårmodiga (allra oftast manliga) antihjältar, är det väldigt uppfriskande med en kvinnlig protagonist som hela tiden behåller en positiv, livsglad energi samtidigt som hon aldrig slutar kämpar för det hon vill göra och tror på. Sen skadar det inte heller att serien har en introlåt som inte bara är ungefär världens klatschigaste, utan också innehåller den grymma nyckelfrasen ”females are strong as hell”, och som jag nog kommer gå runt och sjunga på för evigt. Eller i alla fall fram till nästa säsong.
Unbreakable Kimmy Schmidt säsong 1 streamas just nu på Netflix.
Text: Mikaela Gustin