The Afghan Whigs, Juno
28 juni 2014
Betyg: 4
What?!? Det var alls inte många som hade bestämt sig för att se återförenade 90-talshjältarna The Afghan Whigs spelning på Bråvallafestivalen. Frågan är om de vet vad de gick miste om. Comebacken — som bland annat innefattade ett stopp på Way Out West för två år sedan — gav mersmak och det är med en imponerande vitalitet och tyngd som Greg Dulli och vänner levererar såväl klassiker som nyskrivet material. Låtar som The Lottery och Algiers från nya Do to the Beast-plattan är om möjligt ännu mer utlösande än When We Two Parted och Debonair från deras karriärhöjdpunkt Gentlemen. Att de spelade parallellt med 1) Melissa Horn och 2) att Brasilien höll på att slå ut Chile på straffar i fotbolls-VM duger inte som ursäkter. Fler borde stått framför Juno-scenen och sjungit med i Fountain and Fairfax och Gentlemen. Fler borde låtit sig översköljas av hårdheten i nya låtar som Royal Cream eller Metamoros. Visst, det är kul att Bråvalla strävar efter att ha en så bred line-up som möjligt, du kan liksom strosa runt på festivalområdet och råka hamna på en spelning du aldrig hade sett annars, men ibland innebär det också att vissa band drar en mindre publik än vad de hade gjort om de hade spelat på en annan festival. The Afghan Whigs får gärna återvända för en egen spelning på typ Debaser Medis så snart som möjligt.
Foto: Emma Andersson