Soko, Debaser Medis
Betyg: 3
Det är turnéavslutning och den oberäkneliga franska indie folk-sångerskan Soko, eller Stéphanie Sokolinski som hon egentligen heter, kräver en hel del av sin publik. Inte nog med att hon vägrar använda sig av setlists. Efter att hon – en halvtimme före utsatt tid – gick på scen iförd en vikingahjälm (som hon tydligen fått av förbandet Le Fever tidigare på dagen) för att framföra ett par låtar ensam med en akustisk gitarr bad hon publiken att sätta sig ned. Lagom till att hennes två medmusiker dök upp.
Det glimtar till i I Thought I Was An Alien, titelspåret från hennes första fullängdare som efter ett flertal års musikalisk frånvaro gavs ut tidigare i år. Till låten ropar hon upp några personer ur publiken som får lära sig att dansa som utomjordingar, och då har hon dessförinnan hunnit skälla ut några som stod i baren och – i hennes mening – samtalade för högljutt. Innan kvällen är över har dessutom Emanuel Lundgren från I’m from Barcelona hunnit gästa henne på scen så många gånger att jag tappat räkningen.
På gott och ont känns det som att spelningen är en ständig reflektion av hur Soko känner sig för stunden. Inte minst leder det till en spänning. Jag vet aldrig riktigt vad jag har att vänta mig: ena stunden sitter hon själv bakom ett trumset och framför hesa punklåtar bara för att sekunden senare spela en förhållandevis oklanderlig version av First Love Never Die. Överlag är det en spelning som har allt – förutom en röd tråd. Jag lämnar Debaser som ett frågetecken. Bitvis är det strålande men överlag tenderar alla spontana händelser runt omkring att ta fokus från musiken.
Här kommer lite bilder från spelningen:
