Titel: Abduction
Betyg: 1
Premiär: 7 oktober 2011
Är det en cirkusbjörn – är det en hund som cyklar på en enhjuling Nej, det är Michael Nyqvist med en serbisk brytning!
Abduction är ett amerikanskt tonårsdrama med flickidolen och Twilighthunken Taylor Lautner i huvudrollen samt vår egen Michael Nyqvist som Lautners nemesis, den serbiske superskurken Kozlow.
Nathan är high school-killen med ett stökigt förflutet. Kort stubin och en känsla av tomhet driver honom till att leva vårdslöst. En dag hittar Nathan en hemsida med försvunna personer och finner en bild på en pojke som är misstänkt lik honom själv.
Då Nathan väljer att agera och svara på annonsen blir konsekvensen att tillvaron, så som han känner till den, bokstavligen försvinner i en smäll. Tillsammans med grannflickan Karen börjar en lång flykt som sträcker sig över delstatsgränser. Men vilka är det egentligen som jagar honom och vilka är Nathans riktiga föräldrar?
Abduction regissör John Singleton ligger även bakom sådana oförglömliga klassiker och högkvalitativa pärlor som Boyz n The Hood (1991) och Livets Hårda Skola(1995). För oss som tyvärr inte var tillräckligt gamla för att minnas och förstå dessa filmers enorma genomslagskraft kanske 2 Fast 2 Furios(2003) är det Singleton-mästerverk som vi är mest bekanta vid. Nu har jag självklart varit superironisk då jag egentligen anser att det ända som är bra med 2 Fast 2 Furios är namnet. Det är möjligt är att jag framstår som både arrogant och otrevlig men just nu vill jag bara hämnas för de 106 minuterna jag spenderade i biosalongen med att försöka förstå sådana små detaljer som vem det faktiskt var som la bomben i ugnen, och varför? Jag blev svettig när jag försökte hitta förklaringar till alla lite för ”lägliga” händelser. Till exempel: Hur kommer det sig att det flyter omkring en så stor tät hög med grenar mitt ute i vattnet just när Nathan och Karen simmar från sina förföljare och behöver ett gömställe som mest? Vad jag kom fram till är att det här måste utspela sig i en del av USA där det finns mycket bävrar.
Abduction börjar nästan som en pastisch på en typisk amerikansk high school-film och går sedan över till något som liknar The Bourne Identity för 13-åringar. (En intressant upptäckt jag gjorde efter jag skrivit texten är den slående likheten mellan dessa två filmers omslagsbilder)
Killar ska vilja vara Lautner och tjejer ska vilja ha honom. Men om sanningen ska fram så är Lautner långtifrån redo för en huvudroll. De bästa jag har sett av honom tidigare var de få minuterna han figurerar i första Twilight filmen. Som tanig lite obekväm tonåring med långt hår var han hur bra som helst. Men kvalitén på hans skådespeleri tycks behöva göra plats för de muskler han byggt. När ska världen tröttna på Abercrombie-modeller på motorcykel?
Den bästa svenska insatsen kommer inte från Michael Nyqvist utan från Ikea lampan Böja som vi ser bredvid Nathans tv i början av filmen. Tyvärr blir den totalförstörd i bombdådet mot Nathans hus. Det här är egentligen ingen kritik mot Michael Nyqvist utan visar mer på hur lite det går att göra med den här rollen. Han förtjänar bättre än att spela den här stereotypa skurken. Men det är klart, har Stellan och Peter gjort det så ska självklart Michael ta den här vägen också.
Abduction har ALLA elementen för att bli en All American- kliché. High school-fester med röda ölmuggar och repliker som ”Dude you´r crazy!” blandas med amerikanska familjevärderingar och baseboll. Man lyckas till och med få in en riktigt fin western referens då Lautner möter den obligatoriska östeuropeiska skurken i en duellliknande scen. Gatan töms på skräckslagna människor. Kvar står Taylor och Michael öga mot öga. Godhet mot ondska a la HollyWood.
Slutligen kan jag inte låta bli att undra jag om Abduction endast går upp på bio i Sverige på grund av den svenska medverkan.
Läs även andra bloggares åsikter om Abduction, Michael Nyqvist, film, filmrecension