”Våran existens är en ren slump” berättar Mathias Ek som spelar trummor i Göteborgsbandet Ram Di Dam. Bandets sångare Karl Sundström fyller i att de för tre månader sedan skrev på ett skivkontrakt hos kultlabeln Stranded efter att en person på deras publishingbolag ordnat ett möte. ”Han ljög om att han hade sett vårat gig på Tranan i Stockholm och fick väl dåligt samvete för att han ljög”.
Men Ram Di Dam är inga nybörjare. De har varit aktiva i fyra år och är ett band med många infallsvinklar vilket märks på banden de nämner som sina influenser: Neil Young, Björk, Arcade Fire, Talking Heads och Kurt Vile.
Ram Di Dam håller på att arbeta med sin debutskiva som troligtvis släpps till julen. De spelar in med två olika producenter, Simon Norberg i Stockholm och Rickard Hallin i Göteborg, men än så länge är mycket bara fragment till låtidéer.
”Jag har aldrig fått fason på mitt låtskrivande. Det finns ingen specifik teknik jag kan tillämpa utan det brukar snarare vara en serie av olyckshändelser som leder fram till en låt. Vanligtvis börjar det antingen med att jag sitter hemma och letar efter ljud på gitarren eller som larv i replokalen” berättar Karl som skrivit de flesta av bandets låtar.
Idén bakom skivan är få fram en organisk ljudbild. Man ska höra att en orgel är en orgel. Det ska vara så ärligt, innerligt och outräknat som möjligt samtidigt som det ska vara genomtänkt, småspretigt och de olika influenserna ska kunna urskiljas. Det ska vara dynamiskt med stort svängrum men det viktigaste är att det inte ska låta utstuderat och forcerat.
Mathias började spela instrument i tioårsåldern men det tog ett tag innan han förstod att han ville bli trummis. ”Det skedde också av en olyckshändelse. Egentligen ville jag bli basist. Jag bjöd in en kompis för att spela lite musik. Det visade sig att han hade köpt en ny bas så då var det att bita ihop och sätta sig bakom trumsetet”.
För Karl kom musikintresset senare. ”Jag tog mitt första D-ackord sommaren mellan sjuan och åttan när jag bilade med farsan. Som liten höll jag på mycket med fotboll men då tog musikintresset över. Det började som en banal dröm men det var något jag alltid önskade. Att bli musiker är inget man reflekterar över. Det är inget aktivt val. Det är bara något som händer”.
Tycker ni att musikscenen i Göteborg skiljer sig från resten av Sverige?
Mathias: Svårt att säga. Du är så inskränkt i din egen miljö att du bara har en föreställning om hur det ser ut på andra ställen. Jag tror inte att folk lyssnar på annat än dansband utanför Stockholm och Göteborg.
Kalle: Jag tror snarare att det är tvärtom. Att man har mer att leva upp till. Masshysteri är från Luleå och musikscenen är grym i såna städer. Göteborg är så influerat av Håkan som satt normen för all västkustpop. Men sedan finns det en till dimension med hela den här electrovågen.