Abbé Pierre
Betyg 4
Svensk biopremiär 2 januari 2026
Regi Frédéric Tellier
Abbé Pierre är väl så nära ett helgon det går att komma och framför allt i Frankrike. Han betraktas av många som Frankrikes motsvarighet till Moder Teresa. Fast han blivit delvis ifrågasatt under senare år, tyvärr efter hans död. I denna underbara drama-biografi får vi följa Abbe Pierres liv och hans kamp för att ingen människa ska svälta eller frysa ihjäl. Men det är en film som är mycket mer än en biografi över en människans liv, det är en skildring av ett Frankrike i förändring – och vi kan se paralleller till både Sverige och andra länder världen över, framför allt de västerländska. Vi bjuds in till en resa genom fransk 1900-talshistoria och vi kan spegla också övriga Europas historia genom denna skildring.
Abbé Pierres riktiga namn var Henri Grouès. Han föddes den 5 augusti 1912 i Lyon, i Frankrike, under välbärgade förhållanden. Han tog namnet Abbé Pierre som täcknamn under andra världskriget då han var aktiv i motståndsrörelsen. Han är känd världen över för att han grundade välgörenhetsorganisationen Emmaus för att hjälpa hemlösa och fattiga.
Som ung blev Henri Grouès utslängd från ett strängt kloster på grund av att han var för sjuk. Han hade inte stark fysik och munkarna i det klostret hängav sig åt ett hårt liv fyllt av umbäranden: de skulle äta lite och sova på kalla golv med mera, med mera. Under andra världskriget blev han inkallad som soldat. Då blev han aktiv inom motståndsrörelsen och han hittade sitt kall i livet. Han började kämpa för alla utslagna, alla fattiga, alla hemlösa. Efter andra världskriget var många människor mycket fattiga i Frankrike. Barn svalt ihjäl eller frös ihjäl då deras föräldrar inte hade råd med bostad. Trots att många hade jobb var lönerna så usla att de ändå bodde på gatorna.
Under andra världskriget träffade han Lucie Coutaz som var aktiv i motståndsrörelsen. Under kriget klädde hon sig som nunna för att kunna lura de tyska soldaterna som ockuperade Frankrike. Lucie Coutaz arbetade sedan sida vid sida med Abbé Pierre och de grundade Emmausrörelsen.
Filmen är intressant och är inte enbart hyllande. Vi får se hur Abbé Pierre tycks ha lätt för att få de rika att donera till hans rörelse för att hjälpa fattiga. Eftersom han kom från välbärgad bakgrund kunde han tala ett språk som berörde hjärtana hos de välbärgade. Vi får också se konflikter som uppstod, både när de välbärgade vill hjälpa till och låta de donerade pengarna investeras så de kunde växa och hjälpa fler, vilket Abbé Pierre oftast motsatte sig. Han ville att vartenda öre skulle gå direkt till hjälp. Andra konflikter som fanns var mellan det som hjälpte till. En del som fick hjälp och fick flytta in i rörelsens bostäder var svårt alkoholiserade och våldsamma, vilket inte alla uppskattade.
Filmens styrka ligger i att den skildrar Frankrike under tiden från andra världskriget – och vi kan jämföra och spegla vårt lands historia i våra tankar. Lite kluven är jag över att filmen inte alls nämner de anklagelser som kommit under senare år gentemot Abbé Pierre. Aftonbladet rapporterade i juli 2024:
Den franske prästen Abbé Pierre grundade Emmausrörelsen och vigde sitt liv för att hjälpa hemlösa. Nu anklagas han av flera kvinnor för sexuella övergrepp som ska ha pågått i 35 år.
Å andra sidan dog Abbé Pierre 2007 och har inte någon chans att förklara eller försvara sig. Det går inte att komma ifrån att Emmausrörelsen gett många människor hopp och räddat deras liv. Men filmens stora styrka ligger i att den berättar om samhällets utveckling, om hur människor hade det och om människor som kämpade för att förbättra villkoren för de fattiga och hemlösa och hur människor utan hopp fick hopp. En stark film som är värd att se.