Laurie Andersons storslagna VR-projekt ”Chalkroom”. Vinnaren av ”Best VR Experience” vid Venedigfestivalen visas för första gången offentligt i Sverige, plats: Rikstolvan på Österlen.
Ett pressmeddelande berättar:
Tre kvinnor skapar sommarens stora utställning på konsthallen Rikstolvan, med öppning 29 juni: Tova Mozard med bas i Stockholm men ofta skildrande Los Angeles, Gittan Jönsson från Brantevik och Berlin, samt världsartisten Laurie Anderson, New York.
• Nyöppnade Rikstolvan utanför Simrishamn visar de tre konstnärernas verk, med filmer, VR, fotografier och målningar. Välkomna!
En hel del av världens mest intressanta konstverk skapas idag inom VR-tekniken, som ännu i sin linda är fylld av kraft, experiment och möjligheter. Rikstolvan bjuder in till såväl den klassiska som den radikala, som den nyskapande konsten.
Tova Mozard (f. 1978) är utbildad vid Malmö Konsthögskola och boende i Stockholm. Hon arbetar med fotografi och film som sina främsta uttrycksmedel. Bland filmerna finns hyllade verk som exempelvis ”Cops are Actors”, om fyra polismän i Los Angeles och deras machobestänkta roller och guldbaggenominerade ”Stora Scenen” där Tova, hennes mamma och mormor från nationalscenen på Dramaten diskuterar vad som hände i deras (gemensamma) liv. 2013 kom Mozards bok ”Ghost light”.
På Rikstolvan presenterat hon ”Psychic”, en film som utgår från Mozards egna möten med olika ockulta medier omkring Los Angeles. Vi får oss till livs ett antal uttalanden om Tovas nuvarande tillstånd av dessa spåkvinnor och vad som ska ske. Filmen rör sig mellan ett David Lynch-artat universum och filmens egen magi, dess fantastiska förmåga att förvandla fantasin till verklighet och det som faktiskt är verklighet till konst. Precis som hos mycket i Mozards verk balanserar åskådaren mellan sitt eget sökande av ömhet och gemenskap och konstnärens vilja att vara mer krass: För i allt det otäcka, det som faktiskt kan inträffa, finns också en kraft. När det väl händer, blir man inte lite lättad då?
Gittan Jönsson (f. 1948) är utbildad vid Konstfack i Stockholm 1967-1972. Hon slog igenom i konstvärlden med verket Diskkasterskan (1978). Jönsson är målande konstnär, men arbetar också med skulptur och andra former och ses som en av fanbärarna för den feministiskt medvetna och politiska konst som växte fram på 70-talet. Hon skapade bland mycket annat det klassiska omslaget till LP:n ”Sånger om kvinnor”, men har många strängar på sin lyra och ses idag som en av landets största konstnärer. Hon är bosatt i Brantevik på Österlen samt i Berlin. 2016 förärades hon en stor uppmärksammad utställning på Marabouparken i Sundbyberg. I fjol kom hennes första film ”Parallella linjer – ett kvinnohistoriskt dokument”, som handlar om 70-talets kvinnokamp. Med bilder och intervjuer från dåtid och nutid i Stockholm och Berlin. Filmen visades bland annat på Ystads konstmuseum 2018 och fick sin stockholmspremiär i mars i år.
2011 kom hennes bok ”Dammsugerskans fyrtiotvå uppdrag” och 2014 skapade hon fasadmålningen ”Dammsugerskan i världen” i Simrishamn. Dammsugerskan finns ständigt med i avgörande historiska skeenden från 1970-talets kvinnokamp med Sonja Åkessons text ”Vara vit mans slav” via Berlinmurens fall till upproret på Tahirtorget under den arabiska våren. Så följer vi på Rikstolvan dammsugerskan genom decennierna.
Laurie Anderson (f. 1947) är musiker, konstnär och filmare och räknas ännu som ett av avantgardekonstens allra största namn. Multimediakonstnären är född i Illinois, bor sedan årtionden i New York och arbetar över hela världen. Som barn utbildad på violin, kom hon snart att bredda sitt konstnärliga intresse till alla dess former med debuten avklarad 1969. Laurie Anderson har arbetat med musik och film – gärna i kombination – och under decennier setts som en av de främsta performancekonstnärerna i vår tid. Hon blev överraskande popstjärna hos den stora allmänheten genom låten ”O Superman” i början av 80-talet. Låten var egentligen en del av performanceverket ”United States”, men blev en succé på världens hit-listor.
Sorgearbetet över sin målande hund Lolabelle bortgång skildras i Andersons vackra film ”Heart of a dog” (2015). En både vemodig och hoppfull essäfilm om döden, livet, vänskap och kärlek. Trots att han bara skymtar förbi på något fotografi så vilar förlusten av livskamraten Lou Reed tung över ”Heart of a dog”, som också kommer att visas i sommar på Rikstolvan.
2018 kom Andersons senaste skiva, ”Landfall” med Kronoskvartetten – belönad med en Grammy i år – och också hennes bok ”All the things I lost in the flood”, som genom hennes översvämmade källare berättar om hennes mer än 40-åriga konstnärsskap.