En flodhäst i tesalongen
Betyg 2
Svensk biopremiär 7 juli 2017
En medelålders bitter surgubbe som lever på whisky och som tycker att han är guds gåva till mänskligheten och är säker på att han själv har rätt jämt fast han egentligen är en tragisk äcklig alkoholiserad figur som förstör allt som är vackert. Vi har sett dessa karaktärer i film och deckare många gånger. Den här gången är han journalist, Ted Wallace (föredömligt spelad av Roger Allam), närmare beskrivet: en teaterkritiker som avskedats efter att aspackad rest sig under en föreställning och skällt ut de usla skådespelarna.
Denna jobbiga journalist träffar sin guddotter Jane på en pub och hon ber honom undersöka några fall av mirakler som ska ha skett på en avsides herrgård. Jane själv ska ha blivit frisk från den leukemi som läkarna sagt ska döda henne inom tre månader.
En film kan ha de mest fantasifulla karaktärerna och sagofigurer och icke-naturliga händelser – men om det presenteras med en egen logik då godtar vi som tittare även de mest otroliga förutsättningar. Denna film bygger på en grundförutsättning som inte är direkt trovärdig. Om Jane upplever att hon blivit mirakulöst fri från sjukdomen: varför hyr hon en försupen journalist för att undersöka om det verkligen är ett mirakel?
Skådepelarna ger filmen den ena poängen i betyget och i synnerhet Roger Allam som spelar Ted Wallace är helt enastående bra. Han är bland annat känd för sin roll som kommissarie Thursday i tv-serien Unge kommissarie Morse. Filmen bygger på en roman av Stephen Fry och ibland kan det bli lite tillgjort när en skådespelarröst ska berätta som ur en bok, men med Roger Allams röst fungerar detta perfekt.
Två saker drar ned betyget. När en film har ett budskap som blir övertydligt förlorar filmen ofta i konstnärlighet. Stephen Fry, skådespelaren och regissören som skrivit boken, är en rabiat motståndare till allt vad andlighet heter. Hans jakt på människors tro bygger dock på falska premisser. Han anklagar gud för att småflickor i Afrika får svåra ögonsjukdomar, bland annat, och för att människor krigar. Att barn får ögonsjukdomar för att människor inte tar itu med de parasiter som finns i vatten beror ju på människors prioriteringar. Alla krig beror på människor. Jag menar inte att någon måste tro på en gud eller Gud – vad jag menar är att Stephen Fry förlöjligar människors tro med oseriösa och falska argument. Denna film är helt klart skapad för att visa att andlighet och healing bara är falskspel. Och den som ska avslöja sanningar är detta försupna vrak som bara förstör allt. Det märks så tydligt att budskapet i denna film är att det inte finns något som vi inte kan mäta med vetenskapen.
Filmens andra svaghet är dess klyschor. Om det finns en en äldre man från teatervärlden som är homosexuell måste han då vara extremt fjolligt fjantig? Tydligen när Stephen Fry sitter vid spakarna. Om någon bluffar med mirakler: måste det då vara för att lura till sig sex?