The Weeknd i Globen Stockholm
17 februari 2017
Betyg: 3
Han ställde in sin medverkan i somras, men nu kliver han in på Globens scen. Äntligen finns popens framtid på plats i Globen. För det är pop som The weeknd valt att luta sig mot, pop med influenser av . Det har tagit sju år sen han släppte sin första mixtape, men det har ändå gått väldigt snabbt. I passet står det Abel Makkonen Tesfaye, men sen sin första mixtape har han kallat sig The weeknd. Den lite annorlunda stavningen är för att undvika en krock med det kanadensiska rockbandet The Weekend.
När han kommer in på scenen så möts han av kärlek, inget problem på mottagandet av publiken. Ovanför scenen hänger en konstruktion som ser ut ungefär som en vinge. Den sänks ner långt, så det blir effekten av intim scen. En svettig bubbla där vi är tillsammans. Det här är första gången han har en egen turné, och Stockholm är platsen för europapremiären. Det är slutsålt, och alla förutsättningar finns där för att få till en fantastisk kväll, men det är något som saknas. Jag gillar the Weeknd för att det finns en svärta i musiken, med ångest och ifrågasättningar av vad som är viktigt. Det känns som bortblåst just nu, och mycket låter ungefär likadant. Live blir den senaste skivan Starboy avklädd, och där står det några ensamma basgångar och gungar.
The weeknd har valt att resa med bara tre musiker på scenen, och han står mestadels ganska långt från dom. Det blir en distans och jag känner att publikens reaktioner inte får någon riktig respons från scenen. Jag tänker för mig själv att han nästan lika gärna kunde haft inspelad musik. Så känns det i varje fall, för lite samspel med de andra på scenen. Jag och andra som gjorde misstaget att ställa sig långt fram på vänster sida av scenen ser mest hans rygg under stora delar av konserten. Även här blir det ett avstånd. Det här är en konsert där publiken exploderar några gånger, men det skulle kunna vara så mycket mer. När jag ska förklara för någon som inte känner till Weeknd hur han låter, så brukar alltid förklaringen en modern Michael Jackson med ganska svarta texter. Texter som fått svärtan av det liv han faktiskt har haft, med droger och strulighet. Allt detta känns som bortblåst ikväll. Nu får vi en konsert med de flesta av hans hits, men i lite känslolösa versioner. Jag längtar efter mer svärta, mer R&B och mer av sampel med musikerna. Kanske nästa gång. Ändå är jag säker på att många är nöjda när vi går hem i natten.
Låtlista:
All I Know
Party Monster
Reminder
Six Feet Under
Low Life/Might Not
Often
Acquainted
Ordinary Life/Stargirl Interlude
Intro/Starboy
Nothing Without You
A Lonely Night
Rockin’
Secrets/Can’t Feel My Face
In the Night
Earned It
Wicked Games
High for This
The Morning
Sidewalks
Crew Love
Tell Your Friends
Die for You
I Feel It Coming
False Alarm/Glass Table Girls
The Hills
