18/11 2016
Arrangör: Scenkonstguiden (webb, app och mötesplats)
Juryn: 12 individer hemmahörande i Stockholm, Göteborg eller Malmö.
Stöds av: Arvsfonden, Västra Götalandsregionen Kulturnämnden, SENSUS, Kultur Ungdom och Göteborgs Stad
Final med juryn på scen Foto Ida Eriksson
Kulturbloggen blev inbjudna i fjol. Jag nappade, blev förförd. En förstagångsupplevelse som stavas succé upprepas ytterst sällan, i varje fall inte för mig. Fanns mycket att gilla och rapportera om när innovativa scenkonstnärer ånyo premierades, nu med utökad nationell jury. Men som oberoende bevakare blev jag inte lika exalterad, sa till någon i kön till efterfesten på Yaki-Da, att jag borde kanske skriva uteslutande reportage istället för att väva in reflektioner. Tror absolut de som var med om ”en kärleksfest till konsten” vandrade nöjda hem i den blåsiga natten. Sålunda tack för att en i sammanhanget främmande fågel som bejakar god scenkonst, fick vara med i hyllandet. Satt på teaterns bästa plats jämte journalist från GP (hon lämnade i paus). Som extra bonus fick jag lyssna på den fine jazzgitarristen Olof Wullt översta våningen på Yaki-Da.
Ett plus i kanten denna gång var högkvalitativ musik. Jaqee, som jag hört live med såväl Bohuslän Big Band som Mattias Hellberg, äger en lagom raspig uttrycksfull sångröst. Hon var var en njutning att lyssna på, har fortsatt att utvecklas. Numera bor hon i Berlin där hon format ett tajt lyhört band kring sig. De framförde en skön mix av stilar. Inramade av ett fett sound bjöd de på electronica, rullande suggestiva beats, neo-soul och dub. Som avslutning anförde Jaqee publiken i allsång hämtad från Bob Marley Nästan hela galan igenom fanns musikerna på scen, oavsett om de var verksamma eller såg annat utspela sig. Vid prisutdelningarna gav de dessutom vinnarna extra ackompanjemang.
Den andra huvudakten var konferenciern Maria Montelius dramatiker och debattör, författare och teaterchef. Högst medvetet spelar Expressen-medarbetaren på sin otyglade lust att ta plats lite för mycket. Med otaliga utstyrslar jämte varierande tilltal och positioner, krumbuktar hon sig likt en kvinnlig motsvarighet till Claes Malmberg. Precis före paus slängde hon ut en cliffhanger, signalerade ett samtal med hemlig gäst, en gäst vars uppenbarelse hon bävat att närma sig. Denne man visade sig vara teveskådisen Kjell Wilhelmsen, till vardags på Backa Teater. Under cirka tio munter genomförde paret – som bägge berättade om sitt deltagande i megapopulära På Spåret i SVT – en cool nonsensperformance Kjell sa att han är på väg tillbaka efter en tids sjukdom, att han någon gång vill jobba i Stockholm och påstod att man kan skippa Scenskolan, istället rekommenderades marknadsföring eftersom skådespelaren måste ägna sig åt produktplacering (leta roller).
De som hade framträdande vid sidan av scen eller efteråt på Yaki-Da kom inte till sin rätt. Noterade ändå välkomstviolinisterna och fotosessionerna med blomsterritual gick inte att missa. Vad som i det påkostade och mycket läsvärda programmet, beskrivs som mellanakt var en man med hisnande teknik, nyligen utexaminerad från Dans- och Cirkushögskolan. Med endast två linor jonglerade Guillame Karpowicz med så kallad diabolo. Ett utmärkt bevis för hur mycket som ryms inom termen scenkonst. Arrangörerna från Teater Nu ska heller inte glömmas bort. De presenterade sig interaktivt i trioformat, fick med sig publiken.
I prisutdelarnas uppdrag ingick, inte bara att presentera de nominerade i åtta kategorier jämte att på sedvanligt vis hålla oss på halster en aning. Därtill innebar uppdraget att utföra ett egenregisserat nummer. En närmast förkrossande majoritet råkade förresten vara kvinnor. Positiv särbehandling? Först ut var galans covergirl Jasmine Attié som bland mycket annat driver ett danskompani. Snacka om att behärska sin kropp. Jurymedlemmen Paloma Winneth läste en monolog om strukturell rasism, vilket skedde med sådan emfas att salongen var knäpptyst. Komikerduon Dilan Apak och Moa Lundqvist gjorde succé med redogörelse för storvulna planer, medan juryledamoten Lis Hellström Sveningson ( i cirka sjutton år ingick vi i samma lustläsarcirkel) frejdigt utredde de gamla grekernas ord för rening/ tarmsköljning. Med mycket markerad koreografi gavs en musikalisk teaser från kommande uppsättning på Borås Stadsteater, nämligen Cabaret vars huvudrollsinnehavare fick äran att förrätta en prisutdelning. I tokrolig rymdliknande dräkt sågs David Sperling Bolander (också i juryn) göra reklam för kommande uppsättning om Kal och Ada. Långa bitska appeller framfördes av juryledamöterna Furat Jari & Sara Zommorodi (Sara rimmade tankeväckande på temat förför och förgör), vilka fick sin naturliga förlängning via ledaren för Revolution Poetry. Denna agiterande kvinna framhöll att förändring är nödvändig. Tesen: det händer mycket tungt och kraftfullt i förorten med icke-vita som avsändare. Två mimskådespelare, Li Molnar Kronlid (från juryn) och Jonna Ljunggren, gjorde ett bejublat vågat dansnummer där vi kastades tillbaka till utforskande i tonårsrummet.
Av cirka 25 nominerade uppsättningar (övervägande producerade av fria grupper) hade jag endast sett lysande People Respect Me Now. Risktagande och originalitet har funnits med som urvalskriterier. Lite snöpligt att det inte fanns någon mottagare på plats i priset i kategorin Årets (norm)Brott. Samtliga nominerade och vinnare, utgör av allt att döma bevis på att scenkonsten frodas i landet trots knappa villkor, inte minst off-stora institutionsteatrar. För att ta del av juryns motiveringar hänvisas till www.scenkonstguiden.se/pristagarna-pa-scenkonstgalan-2016 Hederspriset utdelades till scenografen Ulla Kassius som har sin bas på Backa Teater. Hon såg priset som en uppmuntran, sa att det finns mycket kvar att göra.
Ulla Kassius Foto Ida Eriksson
Magi: Dear Stage – Potato Potato Scenkonst
Formförnyare: Våld & Pedagogik – Tillfällig konstellation av fyra skådespelare
Sinnesorgasm: Dear Humans – Dansstationens turnékompani & Mari Carrasco
Katharsis: Möta hösten tillsammans – Anna Vnuk & KLASSEN
Spot On: Frökenmaskinerna #1 Och #2 – Kastratet
Slow Food: Mörkrädd – Masthuggsteatern
Politiska: Revolutionary Poetry – Spoken Word-förening från Stockholms förorter
Brott: JUCK – Kvinnokollektiv av dansande feminister
Undertecknad i rollen som inbjuden press.
Foto AnnaCarin Isaksson