Lyckliga omständigheter samt ett resebidrag från Konstnärsnämnden gjorde att jag kunde ta båten(ja, från Wales!) till Irlands gröna ö och bevista den festival som på sextiofemte året utgör navet i Irlands operaliv-12 dagar. Lite magert resten av året?
Tvåkilosprogrammet liksom hemsidan UPPMANAR publiken att bära”black tie” dvs smoking och långklänning. Vad skulle Kulturrådet säja om slik dresscode? Varför?
Årets festival inleddes med Davids Grand Opéra HERCULANUM från 1859 och Barbers närmast filmiska operadrama VANESSA från !958. Båda saknade den visuella schwungen och FÖRSTÅELSEN verken krävde( Vanessa gjordes flott i Malmö 2009,fö)
Jag kände dessutom att murar för operakonstens trovärdighet stärktes när båda verken tyngdes(ja!) av för överviktiga respektive överåriga huvudrollsinnehavare. Inte bra
Men när Donizettis gamla fiasko från 1838, MARIA DE RUDENZ ångade igång då var vi DÄR på en sekund- fångade i operans köttiga famn och överdåd, i Gary McCanns labyrintiska slottsruckel från ingen tid och alla tider, med sångare som gav järnet iförda Giuseppe Palellas helt makalöst teatrala och stoffrika kostymer i mörkt spanskt 1700tal- som juveler på rad. Vi Donizettifans känner igen vissa kakformar han stansar ut med, igen och igen- tjänarkören, rivalduetten, hur han tredelar arior och bygger upp klimax. Först via den falska Corrado, fläckfritt utförd av koreanske barytonen Joo Won Kang- bravo! Denne fale har i stort sett lämnat Maria att dö i ett hörn- men DET skulle han inte gjort! När hon dyker upp som en Bel Cantons Ebba Witt-Brattström, och i Gilda Fiumes tornadiska gestaltning – rädde sej den som kan! Här är hämnen oändlig, attacca con sangue. Oförglömligt! Det finns en tenor som är snygg men lite svag bredvid de andra, samt en mer lyrisk sopran som en rival, men henne tar Maria snart tar kål på. Hon styr om giftermål och dödsfall i en sorts extatisk musikflod så vi ligger raklånga, även utan smoking. Så ska opera vara. Tack, team!Efter två akter dör , i ett slags dubbelsjälvmord den magnifika, både dramatiska och böjligt sjungande Gilda Fiume, med blindlins på ena ögat (total Halloween!), ja av misstag dör hon. Gör hon? Ge oss mer! Är hon för evigt stilla? NEJ! Hon återuppstår i tredje akten-som död? Hon sjunger på tills alla dött. Ungefär.
Detta kan för vissa låta som det mest corny ni läst. Slipp då. Detta var rena operamagin
Och den unge regissören Fabio Ceresa- anställ honom! Hans koncept och avvägning av rörelse/stillhet i förhållande till musiken-genialt. Han kunde berätta en handling han!
Vi skall i detta inte förglömma den fantastika unga kören, orkestern i det underbara valnötsklädda nya operahuset från 2006, som faktiskt heter IRISH NATIONAL OPERAHOUSE- i en stad på 20.000 själar. Och dirigenten, Andrew Greenwood- jag har sällan hört Donizetti dirigeras så bra som av denne engelske farbror… UNDERBART!
Sista föreställningen ges 6 november
MARIA DE RUDENZ av Cammarano/Donizetti 1838
Conductor Andrew Greenwood
Director Fabio Ceresa
Set Designer Gary McCann
Costume Designer Giuseppe Palella
Lighting Designer Christopher Akerlind
Chorus Master Errol Girdlestone
Cast
Maria de Rudenz Gilda Fiume
Matilde di Wolf Sophie Gordeladze
Corrado Waldorf Joo Wan Kang
Enrico Jesus Garcia
Rambaldo Michele Patti