Rolf Karlsson framför en av bilderna från Burma. Bredvid ser du min illustration.
Nu är det premiär här på Kulturbloggen för en intervjuserie som skribenten valt att kalla Främmande Fågeln.
Introduktion. Under flera år har jag burit på denna idé. Att berätta om unika individer, människor som går sin egen väg, eller outtröttligt kämpar för att vara andra människor till hjälp. Speciella människor, helt enkelt. Gemensamt för dem alla, är empati och värme. Under samma vinjett på min hemsida hittar du ett antal andra berättelser om annorlunda levnadsöden. Nu inleder jag här på Kulturbloggen med att berätta om Rolf Karlsson.
Vi möts i den vackra församlingssalen vid caféet under Allhelgonakyrkan på Södermalm i Stockholm, Rolf Karlsson och jag. 2017 fyller denna vackra träbyggnad 100 år. Jonas Gardell har haft sina alldeles speciella gudstjänster här, halvt i hemlighet. Mina föräldrar skulle ha gift sig i denna kyrka, men det var på vintern och i byggnaden fanns på den tiden ingen värme. Bröllopet fick flyttas. Min syster Lis har också förrättat nattvarden här när hon studerade till präst.
Rolf Karlsson är pensionär. Han har under hela sitt yrkesverksamma liv arbetat inom vården och även som brevbärare. Men 2010 grundade Rolf ”Varma handen”, en hjälporganisation som bistår i första hand flyktingsjukhuset i Kwan Khalok Khanee i Burma. Nu byggs det nytt, det gamla sjukhuset var i så dåligt skick att patienterna inte vågade gå in.
Här i Allhelgonakyrkan visas nu utställningen ”Den blindes seende” med Rolf Karlssons bilder från de två resor han gjort till Burma. Två gånger om året anordnas även stödkonserter för projekten i Burma, en konsert här i Allhelgonakyrkan och en konsert i Sundbybergs Folkets hus.
Utställningen kretsar kring människan, dess skörhet och styrka. Fotografierna visar personliga möten med människor i läger i Burma. Under två månader levde Rolf tillsammans med flyktingar. Hans önskan är att visa dessa människors svåra situation och att vi andra öppnar våra hjärtan. – Vi får inte glömma och överge dem som flyr för sina liv, säger Rolf Karlsson.
Men allt började 2007 för Rolf. Han lyssnade på nyheterna att munkar hade skjutits i Rangoon. Genast åkte Rolf till landets ambassad. Därefter organiserade han en stödkonsert i samarbete med Palmecentret. Så packade Rolf ned kameran och reste till Burma.
I Burma bor omkring 50 miljoner människor. Burmanerna utgör majoriteten av befolkningen. I landet bor också cirka 135 olika monoriteter. Många flyktingar jagas till djungeln. Andra fängslas, dödas eller plågas. Det finns omkring 200 000 burmeser i flyktingläger. Två miljoner tros leva illegalt i Thailand. I denna tragedi vill föreningen ”Varma handen” vara en liten men hoppingivande vän. Föreningen är religiöst och politiskt obunden.
Denna afton i Allhelgonakyrkans café arbetar många volontärer med att färdigställa underbara mackor och hembakat kaffebröd. Det doftar gott. På borden lyser stearinljusen och människor börjar samlas. Det är rörande att få uppleva denna gemenskap. Rolf Karlsson sätter på sig slokhatten och kommer mot mig. – Ska vi ta den där bilden nu? Undrar han ivrigt. Och nog tycker jag mig se en pojkaktig glimt i hans ögon. För gammal är han inte. Där innanför.
Rolf Karlssons fotografier här nedan är något beskurna i min kamera. Foto: Lars Wickberg
