Filmrecension: Frozen

Frozen
Betyg: 3
Regissör: Chris Buck och Jennifer Lee
Speltid: 102 min
Genre: Animation, Äventyr, Komedi
Biopremiär: 31 januari 2014

Regissörerna Chris Buck och Jennifer Lee, som bland annat regisserat de mindre fabulösa Disney storsäljarna, ”Tarzan” och ”Surf’s Up”, har kommit tillbaka med ännu en smått medioker familjefilm.
Som beräknat börjar filmen inom murarna av ett storslaget slott som är lokaliserat i det fiktiva och norsk baserade kungadömet, Arendelle. Syskonparen, Elsa och Anna, är bästa vänner och bestämmer sig en kväll för att bege sig ned till slottets balrum och busa lite. Storasystern Elsa besitter en makalös kraft som gör så att hon kan skapa snö och is. Dock slutar det lättsamma lekandet i tragedi då Elsa råkar avfyra en slö istapp på Anna huvud, vilket resulterar i att hon blir medvetslös.
Som på beställningen anländer syskonens föräldrar som snabbt rusar fram till det avsvimmade barnet. Kungen och drottningen kommer fram till att den enda vettiga lösningen för att bota Annas huvudverk är att ta henne långt in i den norska urskogen, för att bli helad av kungasläktets gamla vänner, stentrollen. Tydligen vet äldretrollet hur man motverkar en svår brain freeze och botar Anna genom att ta bort alla hennes magiska minnen, som hon upplevt med sin syster, och ersätter dem med vardagliga händelser.
Efter den mirakulösa helningen åker alla hem till slottet och publiken bjuds på ett fem minuter långt montage som visar hur systrarna sakta men säkert växer från varandra. Montaget komponeras med en catchig Disney låt och publiken följer lätt med händelseförloppet, som illustrerar hur syskonen växer upp.

Efter montaget är det dags för Elsas kröningsceremoni. Hon skall bli drottning och kungadömet öppnas upp sina portar för första gången på över ett decennium. Till kröningen anländer viktiga och populära gäster.
Anna börjar snabbt ett PG-13 romans med en stilig prins hon just träffat och ber om sin systers välsignelse att få gifta sig med prinsen. Precis som innan så slutade även denna händelse i ren misär. Elsa förbjuder giftermålet och Anna får spel. Anna bestämmer sig för att konfrontera hennes storesyster en gång för alla och frågar ilsket varför hon alltid håller henne utanför och vad hon någonsin gjort mot henne. I gengäld svarar Elsa med att, ännu en gång, av ”misstag” attackera sin syster med istappar.
Resten av filmen är mer eller mindre historia. Elsa flyr slottet och beger sig upp mot bergen, och ”råkar” frysa ned hela kungadömet i processen. Sedan får vi följa Annas, den älskvärde protagonisten, tappra kamp i att försöka hitta sin syster och rädda kungadömet.
Fastän det uppkommer en del bristfärdiga och och omotiverade händelseförlopp, så håller Frozen upp en snygg och fräsch fasad.
Det genomgående temat i filmen är Elsas oförmåga att kunna hantera sina magiska krafter. Detta är, enligt mig, ett relativt snyggt sätt att etablera en stark antagonist utan att behöva kasta in en ärkefiende. Filmen kör helt enkelt på konceptet att den mest horribla fienden man stöter på är ens egna, inre, demoner.

Förutom detta bjuds publiken på de mer klassiska Disney aspekterna, som gulliga och älskvärd bitkaraktärer och häftiga miljöer. Så för att sammanfatta håller Frozen inte Lejonkungen standard, faktiskt ganska långt ifrån, men är dock en lätt och rolig film som kan ses av alla åldersgrupper.
Text: Tamas Szabo