Det sovande folket
Teater Alma i Stockholm
Premiär den 9 augusti
Det borde inte gå att göra en pjäs av boken ”Det sovande folket” men när gruppen med samma namn gör det blir det till och med riktigt bra. Först får vi se korta avsnitt ur intervjun med Fredrik Reinfeldt i Gomorron i SvT, där han allvarligt förklarar att ”välfärden är omöjlig som konstruktion”. Samme Fredrik Reinfeldt som i ”Det sovande folket” skrev tio budord varav det tionde löd: ”Bevara barnasinnet och skratta ofta”, något som senare i föreställningen orsakar viss munterhet i publiken.
Boken och därmed föreställningen är en dystopi – en ung man dör välfärdsdöden. Han tillhör det sovande folket, som passiva framlever sina liv med fjärrkontroller fastpända på armarna. De andra människorna, dårarna, arbetar frenetiskt i systemet och alla är de hjärntvättade av socialdemokratin: ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politikerna kan skapa och garantera välfärd”. Bokens texter är direkt citerade i stora delar av pjäsens repliker men även nutida citat från Fredrik Reinfeldt finns med.
Motvikten till det sovande folket är Johanna som ringer mormor, äter fullkornsbröd, sorterar sopor och skuttar upp ur sängen före väckarklockan. Tyvärr finns det inte så många som hon enligt Reinfeldt: ”den stora gruppen som å ena sidan inte är anvarstagande och å andra sidan inte är kriminella – det sovande folket”. Den mest allvarliga fråga som väcks av föreställningen är om det finns idealmänniskor och andra människor? Detta accentueras i en scen med stöveltrampande MUF:are, hållandes flaggor på sned i färd med att försöka skriva plakat inför 1:a maj. Där finns också historien om det moderata idéprogrammet som felaktigt påstod att moderaterna var drivande för allmän rösträtt och kämpade mot apartheid i Sydafrika.
Agnes Hargne Wallander som spelar Fredrik Reinfeldt lyckas göra honom trovärdig och sympatisk. En man som själv tror på sina idéer. Som helhet är föreställning är fartfylld och intensiv, ibland rolig, och den tappar aldrig tempo. Skådespelarna fyller med stor energi sina roller.
Plötsligt släcks ljuset ned. När en av de två ”sovande” på scenen då ställer sig upp och läser om sin livshistoria fram till tillvaron som hemlös blir det gripande både till framförande och innehåll. Detsamma gäller den andre ”sovande” mannen som senare läser från ett mycket tummat papper om sitt liv. Citatet i pjäsen”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras” får en mycket påtaglig mening.
Även uttalanden från Fredrik Reinfeldt i nutid finns med, t ex i Davos: ”We used to have people in the industry, but they are basically gone” och det illustreras roligt i pjäsen genom att “ Bertil och Leif är ju kvar i alla fall, vi ringer dom ” och att i telefon med pressekreterarröst säja ” ja, 567 000 personer är basically gone”. Efter pjäsen måste jag naturligtvis läsa boken och titta på intervjuerna från 1993. Att Fredrik Reinfeldt skrev detta som 27- åring och endast 13 år senare är statsminister är inte helt lätt att ta till sig. Det sovande folket gör en underhållande men också intressant föreställning när de sprider Fredrik Reinfeldts ord till folket. Gå och se den om den kommer till din ort!
Text: Anna Vikström
Relaterat: Kulturnytt svt play