Titel: Gale
Författare: Karl Eder
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 201301
ISBN 9789127133976
Ofta händer det att vädret står stilla precis innan en storm. Vädret beter sig ovanligt lugnt och luften får en att nästan kvävas. Detta fenomen förekommer innan de starkaste vindarna uppstår. Gale är en av de fyra huvudkaraktärerna i romanen, men ordet är också en benämning på engelska på en av de starkare vindar som finns. Romanens innehåll och upplägg påminner om denna process.
Vi har fyra lagom mystiska karaktärer på en segelbåt, seglandes över Atlanten. Alla flyr undan från 2000-talets ruggiga början, de flyr också från sina privata bekymmer. Att ta en paus från civilisationen och alla dess komplikationer är som en dröm för det nygifta paret – Gale och Devan – men att ha två främlingar till hjälp ombord var möjligen inte deras klokaste beslut.
Denna exotiska resa verkar romantisk. De nygifta vill bort från alla lagar och regler; de vill känna på friheten. Kanske vill de hitta sig själva, hitta hur de är som individer om man skär av dem från alla moderna bekvämligheter och visar dem den ”riktiga” världen. De har beräknat allt från hur mycket mat de ska använda under resan till hur lång tid det kommer ta att segla fram till destinationsmålet. I början leker de en lek av hövlighet men leken försvinner så småningom med de starka stormvindarna och det som blir kvarlämnat är fyra trötta främlingar.
Temat romanen handskas med utforskas ofta – inte minst i media – och drar ofta liknande slutsatser; en människa förvandlas mer eller mindre till en vilde i extrema situationer. I Gale låter Karl Eder inte karaktärerna förvandlas till monster utan visar de snarare i sitt råa tillstånd. Istället för att förvandlas till monster blir de mer som avskalade apelsiner. Skalet på en apelsin kan ofta se likadant ut men kan innehålla olika sorts smaker – de ena är mer sura, de andra mer söta. Om det var fyra andra främlingar på segelbåten skulle kombinationen också ha fungerat på ett annat sätt, den kunde ha blivit perfekt och de fyra skulle kunna ha blivit bästa vänner. Så är inte fallet i Gale.
Den kyliga smått poetiska stilen i romanen fungerar väl med det stillsamma havet och de dunkla personligheterna som blir beskrivna. Spänningen är inte på högsta nivå tills den sista fjärdedelen av romanen vilket leder till en skön läsning, till skillnad från en påskyndad sträckläsning. Man skulle gärna vilja ligga på en bekväm solstol på stranden och läsa Gale.
Text: Anastasia Brink
[…] andra som har bloggat om Gale: Dagens bok, Hyllan, Bernur, Kulturbloggen, Bibliophilia, Breakfast Book […]