Sverige har rasat i den internationella trygghetsligan, berättar Svenska Dagbladet.
Javisst, till och med tidningen som så starkt stödjer högerregeringens nedskärningar av välfärd konstaterar ett faktum som bygger på den färska rapporten Sveriges socialförsäkringar i jämförande perspektiv, där utvecklingen av sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna jämförs utifrån en genomsnittlig industriarbetarlön. Rapporten är beställd av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.
Inom alla de tre försäkringarna har flera länder gått om Sverige. Men det är a-kassans ersättningsnivå, där Sverige nu ligger under länder som Belgien, Danmark och Italien, som raset varit störst. Rapportförfattarna kallar nedgången ”anmärkningsvärd”.
Kanske är det så att majoriteten i Sverige vill ha ett samhälle där det mer eller mindre betyder katastrof att bli sjuk eller att bli arbetslös. Och kanske också majoriteten i Sverige vill ha ett samhälle där människor med fysiska och psykiska funktionshinder sorteras bort.
Själv tycker jag det är rent ut sagt genomsorgligt och bedrövligt om de som har bra jobb med bra inkomster tycker det är så förfärligt om människor med sämre förutsättningar kan få stöd via trygghetssystem för att kunna få utbildning, kunna få jobb, kunna få bostad.
Sverige är ju ett extremt åldersdiskriminerande land där de flesta arbetsgivare nästan jämt väljer att anställa män i trettioårsåldern. Yngre och äldre och i synnerhet om dessa är kvinnor har mycket svårare att få jobb.
Det här ligger i linje med att trygghetssystemen rustas ned. Det är som om de styrande makthavarna tror att människor blir sjuka eller åldras på jävelskap.
Jag har hört till leda argumentet att människor sjukskrev sig för att de hade varit ute och festat och inte orkade gå till jobbet.
Det tror jag knappt på. Och om det har varit så att någon missbrukade det system vi hade med sjukförsäkring då är det ändå en liten del.
Våra välfärdssystem gjorde att ekonomin inte föll ihop totalt vid sjukdom eller arbetslöshet. Det gjorde att den som drabbats kunde bo kvar i sin bostad, kunde handla mat …
När en mindre ort drabbas av nedläggningar blir så många arbetslösa att det direkt påverkar försäljning i ortens butiker. Det blir en ond cirkel.
Den bästa vägen ut ur sämre tider är trots allt att satsa.
Relaterat: Dagens Nyheter och Svensson.
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, välfärd
När vi uppnår en viss standard tycks människorna tro att detta har åstadkommits utan blod svett och tårar. När man själv har det bra i livet blir alla andra som inte når detta stadium ett hot mot deras ställning.
Då uppstår diskussionen varför skall jag vara med och betala för att andra inte orkar bli lika framgångsrik som jag och därmed har grogrunden skapats för nedskärningar. Det politiska parti som tar tag i detta problem blir valvinnare och så kan processen börja och de som av olika skäl inte klarar av omgivningens krav och förväntningar får skylla sig själva.
Vändpunkten kommer först när den framgångsrike eller deras barn drabbas av dessa nedskärningar då blir det genast någons annans fel och då är det dags att byta parti, oftast högerut.
Det som saknas hos folk i allmänhet är förmågan att se de långsiktiga konsekvenserna av sitt fria politiska val och först när den konsten har etablerats kan vi förvänta oss en förändring…