Titel: Straw Dogs
Betyg: 4
Premiär: 7 oktober 2011
Straw Dogs gjordes första gången som film 1971 då med bland annat Dustin Hoffman i en av huvudrollerna. Från början är den baserad på romanen The Siege of Trencher’s Farm av Gordon M. Williams. Nu kommer Straw Dogs i ny tolkning. Regissören Rod Lurie har flyttat handlingen från den engelska landsbygden till en småstad i den amerikanska södern.
De unga makarna Amy och David Sumner har bestämt sig för att flytta hem till Amys hemstad Blackwater djupt ner i södra USA. David har lämnat Hollywood med hopp om att finna lugn och ro för att kunna skriva färdigt ett filmmanus och Amy för att göra i ordning familjehemmet efter faderns bortgång.
Knappt hinner det komma fram till småstadsidyllen förrän David anar att man inte riktigt spelar efter samma regler i Blackwater som i storstaden. Men den naturnära skönheten tar över och snart är det unga paret igång med att göra i ordning sitt nya liv på landet.
David anlitar Amys före detta pojkvän Charlie och hans team för att reparera taket på ladan som tillhör huset. Sedan Amy lämnat sitt liv i småstaden för en karriär som skådespelerska har naturen tagit sin gång i hennes hemstad. Cheerleader-tjejerna har bildat familj.
Fotbollsspelarna som en gång var hyllade hjältar har bytts ut. Och den gamle tränaren har ersatts då han passerat sitt bäst-före-datum. En tid av avundsjuka, fördomar och misstankar når sin kulm under en natt fylld av fasa.
När första filmatiseringen av Straw Dogs kom 1971 uppstod diskussioner kring våldet och framför allt det sexuella våldet i filmen. Detta på grund av då kontroversiella och detaljerade våldtäktscener. Straw Dogs tillsammans med Clockwork Orange och Dirty Harry markerar ett år då våld på film tog nya vägar.
Idag är våld på film vardagsmat. Vi fullkomligt överöses med våld inte bara i film utan i nyhetsrapporteringar, datorspel och serier. Då vi blir mer och mer härdade tas nästan desperata åtgärder till för att åter kunna chocka. I många fall har thrillerns kvalité blivit lidande. Med Straw Dogs (2011) blir vi påminda om att så absolut inte behöver vara fallet. Det var länge sedan jag kände ett sådant obehag och rädsla när jag såg en thriller. Det är inte våldet i filmen som gör det. Jag märker hur till exempel musiken får mitt hjärta att slå hårdare.
Filmen väcker frågor kring det mänskliga psyket och man börjar ifrågasätta vad vi egentligen är kapabla till att göra när Rod Lurie tar småstadsyndromet till sin spetts. Kanske är det inte så att vi som publik inte härdade och avtrubbade utan snarare att utvecklar ett mer komplicerat typ av seende. Vi kräver mer och Straw Dogs levererar.
Rent stilistiskt är Straw Dogs välgjord och visuell. Trotts stora förändringar från den första filmen kan man se både i färger och scenografi en tydlig påverkan av 1970-talet. Vi ser bra skådespelarinsatser från James Marsden, Kate Bosworth och Alexander Skarsgård. Men den gladaste överraskningen är Prison Break-stjärnan Dominic Purcell som den handikappade Jeremy Niles.
Aldrig förut har jag varit så glad över kallsvettningar och hjärtklappning. En välkomnad ångestattack.
Läs även andra bloggares åsikter om Straw dogs, film, recension, filmrecension