Kulturbloggen

Jag beslöt att hålla mig till kyrkogården. Där kunde jag vandra mellan grifterna, som en död bland de döda. Visionsfri och asocial och utan traktamente. (Ur Bo Baldersons Harpsundsmordet, s. 16)

Jag erkänner: Bo Balderson är inte bortglömd, men fler borde ta del av dessa humoristiskt Christie-inspirerade historier där statsrådet (som jag för övrigt tycker påminner om en vänlig variant av Gunvald Larsson) gång efter annan hamnar i delikata deckarproblem.

Att få tag i böckerna om statsrådet är inte lätt. Jag hittade de tre första i serien: Statsrådet och döden, Harpsundsmordet och Statsrådets fall på antikvariat i somras. Antikvariat är inte fel, men jag skulle önska att det gick att hitta dessa, och resterande böcker i serien, hos de stora bokhandlarna. När kommer det en nyutgåva av Balderson-böckerna?

Gåtan om vem som ligger bakom pseudonymen kittlar fortfarande nyfikna läsare och litteraturintressenter. Teorierna är många och Ebbe Carlsson, Bertil Ohlin och Olle Adolphson har varit några av förslagen. Än är inte personen bakom namnet Bo Balderson känt, och jag funderar över vad som är mest intressant: att veta eller inte veta. Där håller jag mig för närvarande till det sistnämnda. Att i viss mån leva i ovisshet har sin charm.

Eftersom jag vill få tag på resterande böcker i serien, samt ge bort en eller annan i julklapp, ska jag i eftermiddag ut på statsrådsjakt i Göteborgs boklådor. Om hur det går? Fortsättning följer...

Läs mer: Newsmill, Bokhora, Folkbladet, Deckarbiten