Skuggans lag
Författare: Simon Häggström
Utgiven: 2016-05
ISBN: 9789188153180
Förlag: Kalla kulor förlag
Dålig på att förstå Engelskan, oral sex är endast med kondom (men med mycket om och men så gick det för mej) och inte utan,att knulla henne är som att knulla i luften,ovårdat hår trött och luktar inte som en tjej ska göra sen bilden här stämmer inte alls med verkligheten liknar inte henne som är på bilden …
Han lade sin hand på hennes lår och smekte det lätt. Han var en vit medelålders propert klädd man. Log för sig själv. Hon ett barn. Ett barn. Jag minns inte henne, bara hans leende. Hans leende. Spårvagnen stannade vid Gamlestadstorget där de klev av. Vad jag uppfattade vara flickans mor följde efter. Mannen tog med sig flickan åt det motsatta hållet spårvagnen åkte. Jag såg dem aldrig mer, vet inte vart de begav sig, vad som sedan hände. Allt gick fort, jag hade aldrig tänkt mig att jag skulle se något liknande, hade inga uttänkta handlingsstrategier, blev handlingsförlamad. Spårvagnen rullade vidare och jag kom efter en stund till sans och hoppade av vid första bästa tillfälle och ringde 112 vilka hänvisade till 11414:
– Ja, tack för upplysningen. Tack så mycket. Hej- hejdå.
Jag kan naturligtvis inte vara säker på att det jag uppfattade som inledningen till ett sexuellt utnyttjande av barn verkligen var vad som skedde. Men känslan jag fick litar jag på. Det såg så fel ut. Jag borde följt efter på behörigt avstånd, ringt polisen längs med vägen och väglett dem. Nu hade de ingen chans att göra något med den knapphändiga informationen jag hade bidragit med. Ett barn blev troligen våldtaget och ingen utom två vuxna kunde göra något.
Det är förlösande att läsa Simon Häggströms Skuggans lag. Han jobbar i Stockholmspolisens prostitutionsgrupp. Han redogör initierat, engagerat och med stor inlevelse för hur hans arbetsvardag ser ut. Gruppen opererar allt som oftast civilklätt, smälter in i Stockholms brus och rus och från gömställen spanas det i timtal i en evinnerlig jakt på sexköpare och hallickar. I handen har läsaren en bok för kvinnan men en bok mot de sexköpande männen och hallickarna.
Att sälja sex är i Sverige inte olagligt. Att köpa är däremot det, liksom att bedriva koppleri. Det är lika tillfredsställande varje gång han beskriver hur tillslag lyckas och någon vidrig människa grips under förnedrande former. Förnedrande inte eftersom insatserna (som de beskrivs av Simon) sker oprofessionellt utan för att hela situationen är fel. Det här är inte rätt forum att redogöra för min politiska ställning i frågan om sexköpslagen och legaliseringens realisering eller icke-realisering. Däremot är det alltid på sin plats att påminna om att det rör sig om människor som fötts, växt upp, haft och har drömmar precis som alla andra. Skillnaden mot många är att dessa inte fötts in i förhållanden. Många kommer till i en värld där de nästintill är predestinerade att falla utanför samhället, dömda att leva i dess marginaler långt bort från allt vad välfärd heter. Smärta. Rädsla. Död.
Det är en bok som rör sig i de kvarter som inte är särskilt upplysta – varken bokstavligen eller metaforiskt. Läsaren följer även med in i vanliga hyreshus, alldagliga hotell och ut bland gravstenar på kyrkogårdar. Språket är smidigt och tilltalande och det känns alla gånger realistiskt. Inga krusiduller, saker och ting nämns vid sitt rätta namn: Sprut i ansiktet, analsex, rimjobs, priser etc. Boken känns ärlig och skall hur som helst inte passera någon typ av akademisk granskningsapparat. Därmed inte sagt att den saknar en analys, att Häggström inte förmår lyfta upp problematiken på en högre abstraktionsnivå. Tvärtom. Inte heller sker det inte genom omskrivningar och försköningar. Ibland är det explicit, andra gånger mer subtilt. Bland annat ondgör han sig över rättsväsendets tandlöshet och ifrågasätter huruvida det är ett system som biter lika hårt oavsett vem som står som åtalad. Det kan en ju fråga sig.
Simon tar alltså vid sidan av det berättande ett tydligt politiskt ställningstagande. Han är emot legaliseringen av prostitution och det av många anledningar: Det är inte vilket arbete som helst och det är inte särskilt ärligt att använda ordet ”arbete” över huvud taget i sammanhanget. Det är nästan alltid redan utsatta människor som hamnar i dessa förnedrande och farliga situationer. Människor som för pengar ställer upp på nästan vad som helst. De behöver köpa heroin. Försörja sina barn. Köpa sig loss från en hallick. Att ett fåtal faktiskt upplåter sin kropp för sexuella ändamål kan ju inte vara skäl nog att legalisera något som drabbar tusentals på gränsen till utslagna kvinnor. Situationen i Tyskland, där det legaliserats, är knappast avundsbar även om det används som ett slagträ i debatten.
Otaliga gånger lägger jag ifrån mig boken och svär något rakt ut. Jag tar några varv i lägenheten och funderar på vad jag egentligen borde göra istället för att ligga bekvämt på sofflocket och bläddra i en annan verklighet. Det är en emotionell resa att läsa boken. Främst äckel, uppgivelse, ilska, indignation. Böter?! För ett cyniskt sexköp!?
Särskild avsmak känner jag inför alla män, från alla samhällsklasser, som ibland utan tillstymmelse till medmänsklighet utnyttjar och sedan recenserar kvinnor. Ja, recenserar. På olika hemsidor kan man smidigt nog ge en liten recension av ens upplevelse, av produkten. Jag recenserar boken som nämner männen som recenserar sina sexköp. Läsa eller inte läsa? Knulla eller inte knulla? Det är talande – kvinnokroppen som något marknadsanpassat. Rumänskor säljs som spanjorskor helt enkelt för att det säljer bättre. Oftast är ungdomlighet önskat av sexköparna. Hemskast blir det när man får ta del av en genuin mejlkonversation mellan två pedofiler där de fantiserar om den stundande våldtäkten. Något antänds inom mig.
– Men alla manliga prostituerade då!? Ja, mot slutet av boken kommer han in på män eller pojkar som prostituerar sig och slår lakoniskt fast att det är ett tämligen outforskat område men att det förekommer och antagligen mer än vad som är känt. Däremot är det oftast kvinnor som han stöter på under sitt arbete varför det är kvinnliga prostituerade som lyfts fram i boken.
Det är en bok jag vill att alla skall läsa. Den är fruktansvärd bara för att verkligheten ibland är just det – fruktansvärd. Jag kan inte förstå det, det är en verklighetsbild som är mig främmande. Jag kan bara hoppas att jag nu åtminstone anar något. Jag kan inte tänka mig att det är en helt bekväm bok för olika myndigheter. Den enda invändningen jag har är det onödiga i att beteckna kvinnor (kollegor och andra) som vackra eller liknande. Kvinnors utseenden värderas redan alltför ofta.