Agnus Dei
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 december 2016
Filmen utspelar sig i krigslutets Polen i december 1945. Polen var ockuperat av Sovjetunionen även om Europa ännu inte var fullständigt uppdelat mellan västmakterna och Sovjetunionen. Det var en smärtsam och osäker efterkrigstid och filmen är påtagligt genomsyrad av det kalla kriget skuggor. Exempelvis framkommer det genom att människor inte kunde söka sig till vilken hjälporganisation som helst, i detta fall det franska eller polska Röda Korset. En av filmens huvudpersoner Mathilde som är en ung franska läkare jobbar för Röda Korset för att hjälpa franska överlevande från koncentrationsläger och andra fångläger. En dag kommer en polsk nunna, Maria, och ber Mathilde om hjälp. Hon berättar inte riktigt vad det handlar om men säger ändå att någon kommer att dö om ingen hjälp ges. Men istället för att erbjuda sin hjälp leder Mathilde med viss tvekan ut Maria ur sjukhuset med hänvisning till att hon som polska måste söka sig till det polska Röda Korset. Det vill inte Maria eftersom hon tror att det kan leda till att klostret stängs.
Men Maria ger sig inte och lyckas så småningom få Mathilde att bryta mot reglerna och i smyg följa med till klostret. Där möter hon succesivt ett stort antal gravida nunnor som blivit ofredade av soldater ur den sovjetiska armén. Nunnorna var alltså drabbade av det manliga våld som hundratusentals kvinnor har drabbats av genom krigens historia. Nunnorna, gravida såväl som inte gravida, lider av djup skam. De känner sig orena, smutsiga, skyldiga och syndiga trots att de är helt oskyldiga. De kämpar förtvivlat för att med hjälp av sin tro kunna försonas med sin synd och sin graviditet och vill absolut inte att det som har hänt skall komma ut. Nunnorna och särskilt abbedissan vill att det skall förbli klostrets hemlighet.
Nunnorna förväntas lida och försonas i tysthet, som en religiös plikt. Genom att söka hjälp har Maria alltså brutit mot klostrets regler. Genom att hjälpa har Mathilde brutit mot sjukhusets regler. Genom sina brott mot respektive regelsystem stöter alltså både kvinnorna på motstånd från såväl sjukhuset som klostret. Sakta men säkert vinner dock Mathilde nunnornas förtroende och får till slut se på, ta på och undersöka nunnornas kroppar vilket enligt tron anses vara ett religiöst brott. Det hela måste dock döljas för abbedissan som fortsätter att vara orolig för att graviditeterna skall bli kända utanför klostret. Men vad är hon rädd för? Vad har hänt med det barn som hon säger sig ha lämnat bort till en födande nunnas släkting? Vad väntar alla de barn som står på tur att födas. Barn som är lika oskyldiga som deras våldtagna mammor. Denna typ av funderingar växer sig allt starkare under filmens gång.
Det vilar ett pulserande obehag över filmen. Kraven på religiös såväl som sekulär lydnad och tystnad, kampen mellan försoning och bestraffning samt nunnornas tysta skam och förtvivlan kryper allt djupare under skinnet på åskådaren. Filmen är väl värd att se. Den ställer frågor om människans villkor inte bara under svåra förhållande utan också på ett mera generellt plan. I såväl Mathildes som Marias ansikten och kroppar speglas de inre och yttre kamperna mellan lydnandets pris och olydnandets nödvändighet. Hur skapas ondska genom lydnad och hur skapas godhet genom olydnad?
Regissör: Anne Fontaine
Skådespelare:
Lou de Laáge spelar Mathilde
Agata Buzek spelar Maria
Agara Kuleza spelar klostrets Abbedissa.