Filmrecension: The Promise – en stark film om Turkiets folkmord på armenierna

The Promise
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 maj 2017
Regi Terry George
Manus Terry George och Robin Swicord

Under första världskriget begick Turkiet folkmord gentemot armenierna. Mer än 1,5 miljoner armenier som bodde i Turkiet dödades, både män, kvinnor och barn. Turkiet har fortfarande inte erkänt detta brott mot mänskligheten och inte bett om ursäkt. Filmen handlar om tre unga människor som drabbas hårt och måste fly när Turkiet ansluter sig till Tyskland under första världskriget och armenier och meningsmotståndare förföljdes.

Armeniern Mikael (som spelas av Oscar Isaac) växer upp i en by där armenier och turkar levde sida vid sida utan problem. Hans familj var sedan flera generationer tillbaka ortens apotekare. Mikael älskar sitt jobb att hjälpa människor bli friska och hans stora livsdröm är att bli läkare. Utbildningen kostar dock för mycket men han hittar en lösning: han gifter sig och får då pengar i kvinnans hemgift. Han beger sig till Konstantinopel och skriver in sig på universitetet och påbörjar sina medicinska studier.

I Konstantinopel bor han hos sin farbror och dennes familj. Där lär han känna sina småkusiners danslärare, Ana Khesarian (spelas av Charlotte Le Bon), en ung armeniska som har en amerikansk pojkvän, journalisten Chris Myers (spelas av Christian Bale).

Efter en tid av ungdomlig lycka och nöjesliv möter de tre vännerna krigets vedervärdighet högst påtagligt. Mikael och Ana blir nerslagna av rasande turkar och som armenier kan Mikael inte få frisedel för sina studier utan måste in i armén, för att bevisa sin trohet till Turkiet och hans farbror grips av turkarna och förs till ett koncentrationsläger. Chris Myers rapporterar om kriget och förföljelserna av armenierna till amerikanska AP.

Som tittare kommer vi väldigt nära karaktärerna och det blir så tydligt hur vidriga alla krig är och hur gräsliga brotten mot mänskligheten är när ett styrande folkslag börjar utrota andra folkslag. Före världskriget levde de olika folken tillsammans i det osmanska riket, oavsett religion och kulturell bakgrund.

Detta skedde alltså flera decennier före andra världskriget och Hitlers och nazisternas förföljelse av judar. Folkmord och utrotning av andra än egna folket var inget nytt och pågår ju än idag på olika håll i världen. Denna film visar på ett starkt sätt hur brutala krig är. Det blir så tydligt att alla vi som inte lever i krig måste kämpa för att få slut på krig och övergrepp och förföljelser.

Syftet med filmen är viktigt och delar av filmen är mycket bra men samtidigt är den av och till för övertydlig, därför får den inte ännu högra betyg.

12 maj, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *