Band: Vånna Inget
Album: Jag ska fly tills jag hittar hem
Betyg: 3
Med punkplattor är det ofta så att man kan plocka ut ett par låtar och hoppa över resten. Det brukar vara en viss upprepsamhet man inte klarar av annat än live — när man har en spelning är det ändå energin och den delade erfarenheten som är viktigast. I sällsynta fall fungerar skivan dock som en helhet, detta brukar vara fallet i hardcore, eller så är (nästan) varje låt en poppärla, som i Ramones debutalbum. Fastän jag älskar punk krävs det inte mycket för att tråka ut mig. Jag har lyssnat på det sen jag var en liten pilt bland strandens pilar.
Siesta-aktuella punkkvartetten Vånna Ingets signum är Karolina Engdahls skräniga, tillsnörda röst, hennes ångestladdade, upproriska, tonårsromantiska texter, de skramlande elgitarrerna och de subtila, melodiska riffen. Men framförallt står Vånna Inget för klockrena punkhits.
”Nödsignal” är en sån. Vi får, som alltid med bra Vånna Ingetlåtar, en favorit i repris. Detta är ”Tickande Bomb” och ”Allvar” från förra skivan. Jag och min väninna sjöng refrängen (”det här är en nödsignal/ jag har lärt mig snatta kärlek i min nära livet upplevelse”) i flera dagar, den och de där andra hitsen blev ett soundtrack till vår vistelse i Småland. Men även större städer har sitt småstadskomplex, så detta är lika mycket musik för en ilsken kväll genom gbgregn som för en tråkig söndagskväll (eller är det Lördag?) i en by i Småland.
Jag ska fly tills jag hittar hem (älskvärd titel!) ger varken mer eller mindre än debuten från 2011 (Allvar kunde t.om. varit en EP). Det är samma sak om igen. Jag råkar gilla formeln, men jag hade ändå hoppats på något nytt. I själva kompositionen av de individuella låtarna märker man en överflödighet som finns i helheten. Jag är dock inte så pedantisk att jag inte kan bortse från ett eller annat dåligt placerat skrika-ut-klimax i slutet på en låt. Men det visar att Vånna Inget fortfarande är ett ungt band, ett band som precis har börjat lära sig att hantera sin begåvning.
Jag nämnde i början att man ofta kan plocka ut ett par låtar från en punkplatta, men eftersom detta är en ep på 4 låtar vill man ju inte ta bort för mycket. Dock måste jag erkänna att jag alltid kommer se den som en singel, ”Nödsignal” + lite kul bonuslåtar.
Text: Bojan Buntic
Tommy Lucassi säger
Bra recension! Kul att du e gammal punkare, det är nämligen inte jag, och hör helt andra saker, men nu lyssnar jag annorlunda på dem tack vare din recension. Jag är rätt såld på denna ep… så ärlig, så rak. Jag ska också följa dem ett tag.