Artist: Ulrik Munther
Album: Ulrik Munther
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-08-24
Jag tror att Ulrik Munthers självbetitlade debutalbum är skivan som kommer att spelas i alla tonårstjejers hörlurar i höst. Bilder och planscher på sjuttonåringen kommer att vara som tapeter på flickrummen och på hans konserter kommer publiken att bestå utav 75% dödsförälskade tonårstjejer med fjärilar i magen.
Det är en bra debutskiva som, givetvis, bjuder på de hittills mest spelade låtarna, Boys Don’t Cry och Lady Gaga covern Born This Way, och nio stycken nya spännande inslag som lätt sätter sig på hjärnan. De genomsyras av allt från förnuft och lyckorus till tonårsförvirring, dess förvecklingar och besvikelser. Och det känns som en klassisk blandning för en skiva av detta slag, på ett skönt sätt.
Någonstans mellan låt nummer 3 och 10, tycker jag mig kunna tendera både röst och musik till en ung Jimmy Jansson, och ibland får jag nästan lite Johan Palm-vibbar.
Han är duktig, Ulrik Munther, det är ingen tvekan om saken. Väldigt duktig, och det märks att han har spenderat en stor del av sitt liv med att sjunga, skriva låtar och spela gitarr. Och för att inte glömma munspelandet, det är det inte alla sjuttonåringar som kan.
Hade jag lyssnat igenom skivan, utan att ha vetat om vem sångaren var, så hade jag aldrig gissat på en minderårig som nyligen vann lilla melodifestivalen, nej gud nej. Nog låter det väl som en mer rutinerad rockare än så? Och visst att skenet kan bedra i vissa fall, men om det fortsätter uppåt i samma takt som det har gjort för Ulrik Munther under den senaste tiden, vilket jag tror och håller tummarna för att det gör (så länge han inte söker till idol, kammar hem vinsten, 15 minutes of fame och sen, likt så många andra, syns han inte mer – må han klara sig utan Idol!) – då kommer han att komma lång. Såväl nationellt som internationellt, absolut.
Här nedan spelar Ulrik Munther Lady Gagas: Born This Way.
Personligen är jag inte särskilt förtjust i Lady Gaga, och den här låten har aldrig varit min favorit – förrens nu.
Det är bra jobbat om man lyckas omvända mig, javisst!
Johan säger
”Någonstans mellan låt nummer 3 och 10, tycker jag mig kunna tendera både röst och musik till en ung Jimmy Jansson, och ibland får jag nästan lite Johan Palm-vibbar.”
Redan där borde en överkryssad etta vara given som betyg