{"id":99924,"date":"2016-01-28T15:45:23","date_gmt":"2016-01-28T14:45:23","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99924"},"modified":"2016-03-10T18:40:37","modified_gmt":"2016-03-10T17:40:37","slug":"tankar-om-forestallningen-april-i-anhorigsverige","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99924","title":{"rendered":"Tankar om f\u00f6rest\u00e4llningen: April i Anh\u00f6rigsverige"},"content":{"rendered":"

\"April<\/a><\/p>\n

April i Anh\u00f6rigsverige<\/strong>
\nUrpremi\u00e4r 23 januari p\u00e5 Lilla scenen
\nAv Susanna Alakoski
\nRegi och dramatisering Monica Wilderoth
\nKostym Monica Wilderoth
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: den 27 januari 2016, p\u00e5 Lilla scenen Stockholms stadsteater<\/p>\n

Det \u00e4r ofta i dagens samh\u00e4lle som vi f\u00e5r h\u00f6ra om disfunktionella familjer p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att man n\u00e4stan inte k\u00e4nner sig ber\u00f6rd. Man diskuterar det alltid statiskt p\u00e5 ett s\u00e5dant vis, att det k\u00e4nns v\u00e4ldigt avl\u00e4gset och n\u00e4stan knappast sker. Man f\u00e5r det att l\u00e5ta som om det enbart \u00e4r narkomaners barn som egentligen far illa.<\/p>\n

I den h\u00e4r upps\u00e4ttningen blir man drabbad av den \u00e5ngest, r\u00e4dsla och p\u00e5verkan som 5 rollkarakt\u00e4rer b\u00e4r med sig genom livet, p.g.a. den erfarenhet de har haft av att vuxit upp med f\u00f6r\u00e4ldrar som inte tagit sitt vuxenansvar f\u00f6r dem
\nRollkarakt\u00e4rerna kommer in i ett bl\u00e5vitt v\u00e4ntrum. De s\u00e4tter sig i varsin stol och inv\u00e4ntar att f\u00e5 g\u00f6ra sina r\u00f6ster h\u00f6rda som hos en psykiatriker. Det \u00e4r vi i publiken som f\u00e5r h\u00f6ra alla deras historier och fr\u00e5gor. Alla i publiken skrattar lite tyst, f\u00f6r de sitter s\u00e5 svenskt dvs. med st\u00f6rsta m\u00f6jliga avst\u00e5nd fr\u00e5n varandra och l\u00e5tsar n\u00e4stan att de inte ser varandra. De nickar m\u00f6jligen neutralt vid ing\u00e5ng och kastar sedan sin blick ned mot golvet. En stor k\u00e4nsla av inb\u00f6rdes skam fyller rummet. I tur och ordning b\u00f6rjar de ber\u00e4tta sakligt om de problem som p\u00e5verkat dem hemifr\u00e5n. Mammor som supit, pappor som slagits och r\u00e4dslor man haft f\u00f6r att inte kunna hantera de bekymmer som de medf\u00f6rt.<\/p>\n

\"April<\/a>Jag fascineras av alla de urs\u00e4kter de f\u00e5tt h\u00f6ra genom \u00e5ren och hur villig man \u00e4r att urs\u00e4kta sina n\u00e4ra och k\u00e4ra med n\u00e4stan vad som helst. F\u00f6r om man inte urs\u00e4ktar dem s\u00e5 kommer ju skammen och oron (skammen \u00e4r alltid v\u00e4rst!). Slutligen landar de ju i ett faktum och en sanning dvs. \u201dMen r\u00e4knas inte jag d\u00e5!?\u201d. Det kanske l\u00e5ter som en sj\u00e4lvklar fr\u00e5ga och man vill naturligtvis ge ett jakande svar. Men alla som n\u00e5gon g\u00e5ng kostat p\u00e5 sig att verka stark och b\u00e4ra alla andra, vet ju att man anses som elak och f\u00f6rf\u00e4rlig n\u00e4r man till slut inte orkar och m\u00e5ste v\u00e4lja sig sj\u00e4lv f\u00f6rst.<\/p>\n

En fr\u00e5ga som genomsk\u00e4r hela f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r, \u201dvad gjorde att du klarade dig!?\u201d. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng st\u00e4lls den fr\u00e5gan och flera g\u00e5nger svarar man p\u00e5 skilda s\u00e4tt \u201djag vet inte\u201d. Slutligen konstaterar en av sk\u00e5despelarna, att vem \u00e4r det som p\u00e5st\u00e5r att jag har klarat mig!?
\nBara f\u00f6r att man st\u00e5r upp, andas och \u00e4r i ett stycke, inneb\u00e4r ju inte att man klarat sig. D\u00e4refter belyser man mycket sakligt de men som \u00f6verf\u00f6rs till den som tvingas v\u00e4xa upp f\u00f6r fort, dvs. grundtilliten \u00e4r spr\u00e4ckt, klarar inte av besvikelser, ljuger f\u00f6r sig sj\u00e4lv om niv\u00e5n av b\u00f6rdan och st\u00e4ndigt \u00e4r man p\u00e5 sin vakt f\u00f6r att r\u00e4dda situationer.<\/p>\n

Fantastiskt var det att kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning kunde inneh\u00e5lla s\u00e5 vackra scener med dans och musik, och genom det lyfta oron till en annan niv\u00e5. I det tragikomiska finns en s\u00e5dan fantastisk kraft som g\u00f6r att vi v\u00e4nder p\u00e5 det hemska f\u00f6r att se om det kan finnas n\u00e5got kraftfullt att plocka med oss. I ett annat sammanhang kan det sedan f\u00e5 gro vidare till n\u00e5gon beundransv\u00e4rt.
\nMot slutet rensar sk\u00e5despelet upp bland alla de klyschor som finns mellan oss och v\u00e5ra n\u00e4rst\u00e5ende. F\u00f6r inte \u00e4r det rimligt att vi m\u00e5ste sakna en mamma som aldrig varit som en mamma f\u00f6r oss. Ist\u00e4llet har vi f\u00e5tt vaka \u00f6ver att de inte tagit livet av sig, flippat ut och sj\u00e4lva f\u00e5tt bli morsor som f\u00e5tt v\u00e4cka syskon p\u00e5 morgonen s\u00e5 de kommit till skolan. Detta tunga vittnesb\u00f6rd levereras sanningsenligt med k\u00e4nslan och legitimt fr\u00e5n scenen. Samtidigt meddelar man att f\u00f6rl\u00e5telsen sitter p\u00e5 en fantastisk kraft f\u00f6r all de som verkligen vill g\u00e5 vidare med sina egna liv. Du beh\u00f6ver kunna sl\u00e4ppa det. Man vill n\u00e5gonstans f\u00f6rmedla att f\u00f6r\u00e4ldrar vanligtvis inte vill sina barn illa. Jag skulle snarare vilja trycka p\u00e5 att de flesta f\u00f6r\u00e4ldrar som g\u00f6r sina barn illa saknar empati och inlevelsef\u00f6rm\u00e5ga f\u00f6r n\u00e5gon annan \u00e4n sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

N\u00e4r tacken fr\u00e5n rollkarakt\u00e4rerna till de fiktiva f\u00f6r\u00e4ldrarna gavs, var det nog f\u00e5 av oss som inte hade en t\u00e5r p\u00e5 kind. F\u00f6r i allt el\u00e4nde till n\u00e4rst\u00e5ende finns det \u00e4nd\u00e5 alltid saker som vi \u00e4r glada och tacksamma f\u00f6r i v\u00e5r relation till dem. Inte en enda av oss hade varit det vi \u00e4r i denna stund utan en hel del motst\u00e5nd.<\/p>\n

I rollerna: Anna Wallander, Annika Hallin, Ulf Eklund, Kalle Westerdahl, Emil Ljungestig
\nFoto: Petra Hellberg<\/p>\n

\"April<\/a>
April i anh\u00f6rigsverige.
Urpremi\u00e4r 23 januari 2016, Lilla scenen, Kulturhuset Stadsteatern
MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN
Medverkande
Anna Wallander
Medverkande
Annika Hallin
Medverkande
Emil Ljungestig
Medverkande
Ulf Eklund
Medverkande
Kalle Westerdahl
PRODUKTION
Av\u2028Susanna Alakoski\u2028\u2028Regi och dramatisering\u2028Monica Wilderoth\u2028\u2028Kostym\u2028Monica Wilderoth\u2028\u2028Scenografi\u2028Lars \u00d6stbergh\u2028\u2028Ljus\u2028Patrik Bog\u00e5rdh\u2028\u2028Mask\u2028Maria Reis\u2028<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

April i Anh\u00f6rigsverige Urpremi\u00e4r 23 januari p\u00e5 Lilla scenen Av Susanna Alakoski Regi och dramatisering Monica Wilderoth Kostym Monica Wilderoth F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: den 27 januari 2016, p\u00e5 Lilla scenen Stockholms stadsteater Det \u00e4r ofta i dagens samh\u00e4lle som vi f\u00e5r h\u00f6ra om disfunktionella familjer p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att man n\u00e4stan inte k\u00e4nner sig […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12643,12641,12642,4955,5420,7643],"class_list":{"0":"post-99924","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-allakoski","11":"tag-anhorigsverige","12":"tag-lotta-altner","13":"tag-scenkonst","14":"tag-stockholms-stadsteater","15":"tag-teaterkritik","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99924","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=99924"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99924\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":99928,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99924\/revisions\/99928"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=99924"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=99924"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=99924"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}