{"id":99920,"date":"2016-01-28T15:37:23","date_gmt":"2016-01-28T14:37:23","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99920"},"modified":"2016-01-28T15:37:23","modified_gmt":"2016-01-28T14:37:23","slug":"jag-var-har-forst-en-parla-om-vingklippta-kvinnor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99920","title":{"rendered":"Jag var h\u00e4r f\u00f6rst – En p\u00e4rla om vingklippta kvinnor"},"content":{"rendered":"

\"jagharharforst\"<\/a> <\/p>\n

Jag var h\u00e4r f\u00f6rst – del 1 i Roadtrip i regionen
\nav Kristian Hallberg
\nFolkteatern, G\u00f6teborg
\nPremi\u00e4r 27 januari 2016<\/p>\n

Flyttar romer runt p\u00e5 grund av ryktesspridning eller beror p\u00e5 det p\u00e5 n\u00e5got annat? Detta \u00e4r en central fr\u00e5gest\u00e4llning i Kristian Hallbergs nya kortpj\u00e4s, f\u00f6rsta av tre i projektet Roadtrip i regionen. Uppm\u00e4rksammade utst\u00e4llningen Vi \u00e4r romer p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsmuseum var en utg\u00e5ngspunkt i skrivandet. Att den knaggliga dialogen mellan tv\u00e5 omaka individer, som b\u00e5da vistas i utanf\u00f6rskap, \u00e4ger rum just i Lilla Edet \u00e4r ingen slump. Dramatikern ville insupa st\u00e4mningar i v\u00e4stsvenska orter d\u00e4r SD har starkt f\u00e4ste. <\/p>\n

Hallberg vars pj\u00e4ser p\u00e5 sistone satts upp i Sveriges tre st\u00f6rsta st\u00e4der, s\u00e4ger i intervju att han kan f\u00f6rst\u00e5 tjusningen med mindre orter. Men uttalandet mots\u00e4gs av de dagboksutdrag som publiceras i programmet, vilka \u00e5terger allm\u00e4n torftighet och ett begr\u00e4nsat utbud. Vill tala om att jag i fjol s\u00e5g en lyckad iscens\u00e4ttning av 80-talistens listiga Variationer p\u00e5 Folkteatern.
\nVad vi sk\u00e5dar \u00e4r ett delvis absurt, delvis uppfordrande kammarspel vars spelplats \u00e4r en f\u00f6ga l\u00f6nsam \u00e4nglabutik. Innan premi\u00e4rpubliken kommit p\u00e5 plats i den lilla salongen h\u00f6rs en vacker k\u00f6r av kvinnor\u00f6ster i h\u00f6gtalarna. Under tiden sitter en person med ryggen emot oss och tillverkar pappers\u00e4nglar. <\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen b\u00f6rjar med att hon \u00f6verraskas av bes\u00f6k. Bakgrunden \u00e4r att Innehavaren Elisabeth vill ha s\u00e4llskap, d\u00e4rf\u00f6r annonserar hon efter personal. Kringflackande Samatha r\u00e5kar f\u00e5 syn p\u00e5 jobberbjudandet, kliver in ackompanjerad av himmelska toner. Som enda s\u00f6kande f\u00e5r hon utan referenser jobbet. De turas om att packa upp och st\u00e5 i kassan, fast kunderna uteblir.<\/p>\n

Kommunikationen dem emellan g\u00e5r knackigt. Butiksinnehavaren tar tillf\u00e4llet i akt att agera chef, l\u00e5ter frustrationen g\u00e5 ut \u00f6ver den nyanst\u00e4llde. Misst\u00e4nksamhet frodas snarare \u00e4n systerskap, vilket leder till ofr\u00e5nkomlig uppg\u00f6relse efter att en lapp satts upp p\u00e5 d\u00f6rren. V\u00e4ndpunkten kommer n\u00e4r de sk\u00f6ra kvinnorna kan dela sin utsatthet. Varf\u00f6r vet vi s\u00e5 lite om varandra, om de som vi umg\u00e5s med i arbetslivet? Detta \u00e4r ett tema i Jag var h\u00e4r f\u00f6rst. Dialogen \u00e4r vass och korthuggen, st\u00f6r mig inte p\u00e5 att Hallberg odlat sin f\u00e4bless f\u00f6r krackelerande kommunikation genom att trava avsiktliga missf\u00f6rst\u00e5nd p\u00e5 h\u00f6g. Manus \u00e4r lika mycket f\u00f6rh\u00f6jning som realism. Inte f\u00f6r inte \u00e4r underrubriken vardagsmagi i Lilla Edet. Texten kretsar mycket kring att bli betraktad och granskad. Hur handskas gestaltarna vi ser p\u00e5 scen med s\u00e5dan problematik?<\/p>\n

\"roadtrip\"<\/a>Var intressant att h\u00f6ra radioinslag i P4 om hur Lena B Nilsson (Elisabeth) och Sara Wikstr\u00f6m (Samantha) tagit sig an sina roller. De ber\u00e4ttade att engelskspr\u00e5kige regiss\u00f6ren Gary Whitaker \u2013 hans f\u00f6rsta regiuppdrag hos Folkteatern – introducerat dem f\u00f6r nya arbetsmetoder genom att bland annat dela upp manus i sektioner. Flitigt anlitade Karin Dahlstr\u00f6m st\u00e5r f\u00f6r scenografi & kostymdesign. Noterade fr\u00e4mst alla pappers\u00e4nglar h\u00e4ngandes i innertaket, Nilssons vita vida blus och den kvadratiska tr\u00e4konstruktion; ett bygge som regiss\u00f6ren liknat vid en tryckkokare. Stycket \u00e4r kort, uppskattningsvis 50 minuter, vilket inneb\u00e4r nedslag i tv\u00e5 karakt\u00e4rer p\u00e5 bekostnad av f\u00f6rdjupning. Men trots kortvarig dramatik, hinner kontrahenterna karva i varandras psyken, vilket vittnar om textens kvalitet. <\/p>\n

Jag har sett sk\u00e5despelarna i ett otal roller i ett drygt decennium. De brukar suver\u00e4nt beh\u00e4rska de utmaningar de st\u00e4lls inf\u00f6r, inget undantag denna g\u00e5ng. Som vanligt sensibelt samspel och stark scenn\u00e4rvaro! Paret p\u00e5 scen \u00e4r f\u00f6red\u00f6mliga uttolkare av ett angel\u00e4get drama, vars pendlingar mellan seriositet och avv\u00e4pnande humor \u00e4r v\u00e4rda rungande appl\u00e5der. Vad jag tar med mig \u00e4r fina rollprestationer och framf\u00f6r allt en intelligent pj\u00e4s som manar till eftertanke. Om finansiering kan ordnas, \u00e4r tanken att denna p\u00e4rla till enaktare ska ut p\u00e5 turn\u00e9. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag var h\u00e4r f\u00f6rst – del 1 i Roadtrip i regionen av Kristian Hallberg Folkteatern, G\u00f6teborg Premi\u00e4r 27 januari 2016 Flyttar romer runt p\u00e5 grund av ryktesspridning eller beror p\u00e5 det p\u00e5 n\u00e5got annat? Detta \u00e4r en central fr\u00e5gest\u00e4llning i Kristian Hallbergs nya kortpj\u00e4s, f\u00f6rsta av tre i projektet Roadtrip i regionen. Uppm\u00e4rksammade utst\u00e4llningen Vi […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1820,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-99920","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-folkteatern","11":"tag-scenkonst","12":"tag-teater","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99920","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=99920"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99920\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":99923,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99920\/revisions\/99923"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=99920"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=99920"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=99920"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}