{"id":99907,"date":"2016-01-27T15:53:08","date_gmt":"2016-01-27T14:53:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99907"},"modified":"2016-02-12T09:27:10","modified_gmt":"2016-02-12T08:27:10","slug":"miya-folick-nar-jag-spelar-en-lat-da-existerar-jag-helt-i-den-latens-varld","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99907","title":{"rendered":"Miya Folick: ”N\u00e4r jag spelar en l\u00e5t, d\u00e5 existerar jag helt i den l\u00e5tens v\u00e4rld”"},"content":{"rendered":"

\"miya1\"<\/a><\/p>\n

\u201cI guess I\u2019ll write you a love song, cuz I got drunk and told you how I really feel about you.\u201d Med de raderna inleds en av f\u00f6rra \u00e5rets \u00e5 ena sidan mest banala, men samtidigt mest m\u00e4nskliga popl\u00e5tar. Bakom l\u00e5ten hittar vi den Los Angeles-baserade l\u00e5tskrivaren Miya Folick. Med en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r alternativrock och en emotionell r\u00e5het som f\u00f6r tankarna till artister som Sharon Van Etten, Daughter och Cat Power har hon under 2015 radat upp det ena lilla m\u00e4sterverket efter det andra. P\u00e5 hennes debut-EP, Strange Darling<\/em>, som sl\u00e4pptes i december \u00e4r alla l\u00e5tarna \u00e4ntligen samlade.<\/p>\n

Det \u00e4r n\u00e5got n\u00e4rmast helande med I Got Drunk<\/em>, jag t\u00e4nker s\u00e4rskilt p\u00e5 s\u00e4ttet du sjunger \u201cIsn\u2019t it obvious to you that I want you\u201d i crescendot. K\u00e4nslom\u00e4ssigt \u00e4r den v\u00e4ldigt \u00e4rlig, samtidigt som tempot \u00e4r lite h\u00f6gre \u00e4n i resten av dina l\u00e5tar. Kan du ber\u00e4tta lite om hur den l\u00e5ten kom till?<\/strong><\/p>\n

– I Got Drunk<\/em> b\u00f6rjade med gitarrpartiet. Jag gillar hur det drar dig fram och tillbaka; det k\u00e4nns liksom sk\u00f6nt men samtidigt v\u00e4ldigt intensivt. S\u00e4ttet jag skriver p\u00e5 \u00e4r att jag bara sjunger och associerar fritt. Ibland kommer det riktiga ord, ibland \u00e4r det bara en nonsensmelodi. Med I Got Drunk<\/em> var k\u00f6rs\u00e5ngen den f\u00f6rsta melodin som kom. S\u00e5 jag spelade snabbt in en demo p\u00e5 min dator med gitarrerna och k\u00f6rs\u00e5ngen, vilken jag sedan sjung \u00f6ver. \u201cI guess I\u2019ll write you a love song, cuz I got drunk and told you how I really feel about you\u201d var den f\u00f6rsta textraden jag skrev. Resten byggde bara vidare p\u00e5 det.<\/p>\n

Vilken sinnesst\u00e4mning var du i n\u00e4r du skrev l\u00e5ten? Hur viktigt \u00e4r det f\u00f6r dig att komma i r\u00e4tt st\u00e4mning n\u00e4r du spelar in en l\u00e5t?<\/strong><\/p>\n

– Att skriva den l\u00e5ten var faktiskt en v\u00e4ldigt fridfull och tankfull process. Jag hade ett avst\u00e5nd till erfarenheten den tar upp, var uppsugen i det tekniska. Jag hade en best\u00e4md id\u00e9 av hur jag vill att l\u00e5ten skulle byggas upp, v\u00e4ldigt stram och inte \u00f6ppna upp sig f\u00f6rr\u00e4n du kommer till bryggan, s\u00e5 det tog sin tid innan jag klurade ut hur det skulle vara. Vi spelade in l\u00e5ten flera m\u00e5nader efter att jag hade skrivit den, vid den tidpunkten var jag\u00a0v\u00e4ldigt os\u00e4ker p\u00e5 mig sj\u00e4lv och mina relationer. Inspelningen fick mig att handskas med det p\u00e5 ett produktivt s\u00e4tt. Men! Jag tror inte det \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt att jag k\u00e4nner mig s\u00e5\u00a0f\u00f6r att jag ska kunna skriva en\u00a0l\u00e5t med en s\u00e5dan k\u00e4nsla. N\u00e4r jag spelar\u00a0en l\u00e5t, d\u00e5 existerar jag helt i den l\u00e5tens v\u00e4rld. Det \u00e4r en del av sk\u00f6nheten med det. Jag har inga ritualer ut\u00f6ver att v\u00e4rma upp r\u00f6sten och dricka hett vatten. Tricket \u00e4r att lyssna och reagera.<\/p>\n

L\u00e5tarna tycks vara v\u00e4ldigt personliga, kanske beror det p\u00e5 ditt framf\u00f6rande eller \u00e4r de sj\u00e4lvbiografiska? Har du haft n\u00e5gra andra influenser, s\u00e5som b\u00f6cker eller filmer?<\/strong><\/p>\n

– Alla l\u00e5tarna p\u00e5 Strange Darling<\/em> \u00e4r sj\u00e4lvbiografiska, \u00e5tminstone har de b\u00f6rjat s\u00e5. Jag l\u00e4ser en hel del. Medan vi spelade in l\u00e4ste jag Sheila Hetis How Should a Person Be<\/em> och Guy Debords Sk\u00e5despelssamh\u00e4llet<\/em>. Jag tog ocks\u00e5 m\u00e5nga intryck fr\u00e5n andra personer i Los Angeles: gallerier, performance, andra band, filmer. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att det p\u00e5verkat mitt undermedvetna p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt.<\/p>\n

Minns du \u00f6gonblicket d\u00e5 du f\u00f6rst b\u00f6rjade intressera dig f\u00f6r musik?<\/b><\/span><\/p>\n

– N\u00e4r jag var nio skickade mina f\u00f6r\u00e4ldrar mig p\u00e5 ett sommarkollo med musik och teater. Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag sjung inf\u00f6r andra. D\u00e4refter tog jag s\u00e5nglektioner och jag har studerade mestadels klassisk s\u00e5ng p\u00e5 gymnasiet. Jag var med i olika k\u00f6rer och teatergrupper under hela min uppv\u00e4xt, men aldrig i band.<\/p>\n

N\u00e4r b\u00f6rjade du skriva musik med det h\u00e4r projektet i \u00e5tanke? Finns det n\u00e5gra andra band som varit s\u00e4rskilt viktiga f\u00f6r musiken du sj\u00e4lv g\u00f6r idag?<\/strong><\/p>\n

– Jag b\u00f6rjade skriva samtidigt som jag l\u00e4rde mig spela gitarr f\u00f6r ungef\u00e4r fem \u00e5r sedan. Jag s\u00e5g det aldrig som ett projekt, mer som n\u00e5got som h\u00e5ller mig s\u00e4llskap n\u00e4r jag kommer till en ny stad. Jag b\u00f6rjade ta det mer seri\u00f6st n\u00e4r min ”Plan A” b\u00f6rjade k\u00e4nnas som en o\u00e5tr\u00e5v\u00e4rd bana. P\u00e5 gymnasiet omgavs jag av klassisk musik. Hemma lyssnade jag p\u00e5 Joni Mitchell, Jeff Buckley, Nick Cave och Nick Drake. Men jag omgavs ocks\u00e5 av mycket hiphop och R&B. Mycket av den typen av melodier har nog sipprat sig in i min musik.<\/p>\n

Vad tycker du karakt\u00e4riserar en perfekt l\u00e5t? Finns det n\u00e5gon l\u00e5t du \u00f6nskar att du hade skrivit?<\/strong><\/p>\n

– Perfekta l\u00e5tar har magi, andra l\u00e5tar \u00e4r bara droppar. Men ibland kan en droppe vara en perfekt droppe! Jag vet inte… Det finns ingen formel. Bra l\u00e5tar bara koagulerar, de tycks vara \u00e4mnade att finnas till. Jag \u00f6nskar att jag hade skrivit Jeff Buckleys Lilac Wine<\/em>, Jonis Willy<\/em>, Sam Cookes Bring It on Home to Me<\/em>, och alla Laura Nyros l\u00e5tar. Varje g\u00e5ng jag h\u00f6r en riktigt bra l\u00e5t \u00f6nskar jag att jag hade skrivit den! Kanske tenderar jag mot avund…<\/p>\n

Hur ser planerna ut f\u00f6r 2016? N\u00e5gon chans att vi f\u00e5r se dig i Europa?<\/strong><\/p>\n

– Spela in mer musik. Jag skulle g\u00e4rna komma till Europa, men jag beh\u00f6ver mer pengar f\u00f6rst. V\u00e5ra konserter \u00e4r mycket med h\u00f6gljudda och dynamiska \u00e4n Strange Darling<\/em> som jag tycker \u00e4r mer distant och vuxen. De nya inspelningarna kommer \u00e5terspegla liveshowerna b\u00e4ttre.<\/p>\n