{"id":99843,"date":"2016-01-25T11:23:54","date_gmt":"2016-01-25T10:23:54","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99843"},"modified":"2016-01-25T11:23:54","modified_gmt":"2016-01-25T10:23:54","slug":"thomas-hanzon-och-petronella-barker-i-de-stora-vidderna-pa-lilla-scenen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99843","title":{"rendered":"Thomas Hanzon och Petronella Barker i De stora vidderna p\u00e5 Lilla scenen"},"content":{"rendered":"<p>Ett bekymmersl\u00f6st och till synes lekfullt sommarleverne f\u00e5r d\u00f6dliga konsekvenser n\u00e4r Dramaten f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 \u00f6ver 100 \u00e5r s\u00e4tter upp Friedrich Schnitzlers De stora vidderna i en ny\u00f6vers\u00e4ttning av Horace Engdahl. Regi Tobias Theorell. Premi\u00e4r den 13 februari.<\/p>\n<p>Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar:<br \/>\nEn dans vid avgrunden. S\u00e5 kan man beskriva temat i Friedrich Schnitzlers De stora vidderna d\u00e4r paret Friedrich och Genia, gifta sedan flera \u00e5r, befinner sig mitt i varsin 40-\u00e5rskris. Friedrich botar sin \u00e5ngest genom att f\u00f6rstr\u00f6 sig med yngre kvinnor. Genia uppvaktas av den unge pianisten Korsakov, men nobbar honom. I sina f\u00f6rs\u00f6k att spela ut varandra leker de skoningsl\u00f6st med varandras, och inte minst sina v\u00e4nners, k\u00e4nslor.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/dramaten_t_hanzon.jpg\" rel=\"attachment wp-att-99846\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-99846\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/dramaten_t_hanzon-210x300.jpg\" alt=\"dramaten_t_hanzon\" width=\"210\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/dramaten_t_hanzon-210x300.jpg 210w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/dramaten_t_hanzon.jpg 559w\" sizes=\"auto, (max-width: 210px) 100vw, 210px\" \/><\/a>&#8211; De stora vidderna skrevs 1911 men g\u00e5r rakt in i v\u00e5r tid. Schnitzler skildrar m\u00e4nniskor som lever en till synes bekymmersl\u00f6s tillvaro. De har massor av fritid och pengar, fina sommarhus och stimulerande umg\u00e4nge. Sk\u00f6na sommarh\u00e4ng med tennismatcher, extremsporter och otrohetsaff\u00e4rer. Men innerst inne mal den molande k\u00e4nslan av ensamhet och tomhet. De lever sina liv p\u00e5 lek och som om deras handlingar inte kunde f\u00e5 n\u00e5gra konsekvenser. Men det f\u00e5r de. D\u00f6dliga konsekvenser, s\u00e4ger regiss\u00f6ren Tobias Theorell<\/p>\n<p>Den \u00f6sterrikiske f\u00f6rfattaren Arthur Schnitzler (1862-1931) var p\u00e5 sin tid h\u00f6gst kontroversiell. Han s\u00e5g p\u00e5 k\u00e4rlek och sexualitet med l\u00e4karens klara och svala blick, s\u00e5 skarpt att en pj\u00e4s som Ringlek fick spelf\u00f6rbud. Idag har hans pj\u00e4ser f\u00e5tt en ren\u00e4ssans i Europa.<\/p>\n<p>Schnitzler \u00e4r en av de mest spelade dramatikerna p\u00e5 Dramaten. Mellan 1910 och 1922 satte teatern upp hela 16 pj\u00e4ser av honom. De stora vidderna har spelats en g\u00e5ng tidigare p\u00e5 teatern, 1915, och d\u00e5 under namnet Det vida landet.<\/p>\n<p>Sigmund Freud, samtida med Schnitzler, s\u00e5g i honom en \u201dpsykologisk djupforskare, s\u00e5 \u00e4rlig och or\u00e4dd som ingen f\u00f6rr\u201d. Stanley Kubricks omtalade film Eyes Wide Shut (1999) baserades p\u00e5 Schnitzlers roman Dr\u00f6mber\u00e4ttelse.<\/p>\n<p><strong>Medverkande<\/strong><br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/dramaten_petronella.jpg\" rel=\"attachment wp-att-99847\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-99847\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/dramaten_petronella-210x300.jpg\" alt=\"dramaten_petronella\" width=\"210\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/dramaten_petronella-210x300.jpg 210w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/dramaten_petronella.jpg 559w\" sizes=\"auto, (max-width: 210px) 100vw, 210px\" \/><\/a>Friedrich Hofreiter Thomas Hanzon<br \/>\nGenia Hofreiter Petronella Barker<br \/>\nDr Mauer Erik Ehn<br \/>\nOtto Meinhold-Aigner Otto Hargne Kin<br \/>\nHerr von Aigner Staffan G\u00f6the<br \/>\nAnna Meinhold-Aigner Chatarina Larsson<br \/>\nFru von Wahl Irene Lindh<br \/>\nErna Rakel Ben\u00e9r Gajdusek,<br \/>\nJulius Natter Reuben Sallmander<br \/>\nAdele Natter Julia Dufvenius<\/p>\n<p>\u00d6vers\u00e4ttning Horace Engdahl<br \/>\nRegi Tobias Theorell<br \/>\nScenografi och kostym Magdalena \u00c5berg<br \/>\nLjus Torkel Blomkvist<br \/>\nPeruk och mask Peter Westerberg, EvaMaria Holm<\/p>\n<p>Premi\u00e4r 13 februari, Lilla scenen<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Ett bekymmersl\u00f6st och till synes lekfullt sommarleverne f\u00e5r d\u00f6dliga konsekvenser n\u00e4r Dramaten f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 \u00f6ver 100 \u00e5r s\u00e4tter upp Friedrich Schnitzlers De stora vidderna i en ny\u00f6vers\u00e4ttning av Horace Engdahl. Regi Tobias Theorell. Premi\u00e4r den 13 februari. Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar: En dans vid avgrunden. S\u00e5 kan man beskriva temat i Friedrich Schnitzlers De [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[1366,4955,12288,8994],"class_list":{"0":"post-99843","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"tag-dramaten","9":"tag-scenkonst","10":"tag-teater","11":"tag-thomas-hanzon","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99843","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=99843"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99843\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":99848,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99843\/revisions\/99848"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=99843"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=99843"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=99843"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}